Det BoKompakt bidrar till är att återreproducera normen om vad en studentbostad är – en tillfällig skokartong. Det skriver utbildningspolitiska krönikören Angelica Kauntz.
Sommaren 2011 var det dags för mig att flytta till Lund. Jakten på boende var det stora i mitt liv den sommaren. Mitt första år i Lund var en tid av oro och stress med kortsiktiga osäkra boendetillfällen. Jag bodde på fyra ställen i etapper om några månader, allt ifrån att bo svart till att låna en sovplats. Min jakt på bostad är bara ett exempel på bostadsbristen i Lund. Det är nog fler som känner igen sig. Den rådande krisen på bostäder löser sig möjligtvis med att smälla upp fler hus, men vad är det som byggs och för vem?
När bostadsdebatten blossar upp talas det om kvantiteter som ska byggas, det vill säga att det ska byggas mer. Legitimt enligt mig, men också med en viss skepsis. Jag hade gärna sett att debatten till lika stor del handlar om vad för bostäder vi vill ha för studenter, att debatten handlar lika mycket om kvalitet så som kvantitet.
Om vi inte pratar om vilken kvalitet vi vill ha på våra bostäder riskerar de nya studentbostäderna att förstärka de befintliga strukturerna av vad en bostad för en student är. Det riskeras även att skapa nya statiska strukturer, särskilt då de så kallade tillfälliga boendena lever kvar i flera decennier.
För mig är AFBs senaste projekt BoKompakt ett typexempel på normen av en studentbostad. Litet, kompakt, tillgänglig för studenter med vissa funktionsvariationer som inte heller har barn. BoKompakt är även ett testprojekt, något som inte är ovanligt när det byggs för studenter.
All heder till projekt av nya typer av boendeformer, men det som jag vill problematisera är vad dessa nya kompakta bostäderna bidrar till. Det BoKompakt bidrar till är att återreproducera normen om vad en studentbostad är – en tillfällig skokartong.
Studenter är inte en homogen grupp. Att ha någonstans att bo är en förutsättning för att kunna studera. För att alla studenter oavsett ekonomi, funktionalitet eller familjebildning ska kunna finna en bostad i Lund, måste vi bygga bostäder som är tillgängliga för alla. Det är dags att problematisera hur de nya bostäderna utesluter vissa grupper. Det är dags att problematisera vad de nya bostäderna på tio kvadratmeter bidrar till för strukturer. Om det ska byggas bättre, långsiktigt och för alla räcker det inte bara att prata om kvantiteter.
