Varje torsdag från och med idag kommer jag skriva om veckans Paradise Hotel-avsnitt för Kulturbloggen. Jag kommer analysera, diskutera eller bara kommentera.
I veckan hände mycket och med det menar jag att det hände mer än ingenting. Paradise Hotel har varit väldigt segt den här säsongen och jag har svårt att förstå varför tv3 måste återanvända gamla deltagare efter de åkt ut. De fick trots allt fler ansökningar än lärarhögskolan. Miljön på Paradise Hotel skulle faktsikt tjäna på att inte återvinna. Jag menar, chocken som inte infann sig när Erik kom tillbaka i djurcermonin kunde sammanfattas i en gäspning.
Erik valde att ta ut Kristian (återigen – ingen chock) och Saga föll ihop i tårar. Låt oss nu gå in på ett av årets mest uttjatade par: Saga och Kristian. Vissa väljer att hylla dem, andra hata dem – men frågan är egentligen, fanns det någonsin ett dem? Kristians besatthet som började vid dag ett har romantiserats av många, han ses som passionerad, lidelsefull och kärleksfull men egentligen kan han bara inte ta ett nej. Han rider på den seglivade myten att mannen ska kämpa för sin kvinna, som i sin tur ska vara svår och se om han är värdig. Nu har Saga inte varit så svår, i alla fall inte mot de andra deltagarna, men hon har definitivt undersökt om han är ”värdig”.
Jag trodde Sagas konstanta testande av Kristians kärlek var ett sätt att se om hans känslor var äkta. Hon har varit mobbad tidigare och likt ett barn testar sina föräldrars ovillkorliga kärlek i tonåren, testar hon sina älskares. Hon vill veta att de älskar henne trots allt.
Och det är vad det är.
När Saga valde att ha sex med Smail mitt framför Kristian och han ändå förlät henne, kändes det som hon lugnade ner sig lite. Hon hade gjort något så pass sårande men blev ändå förlåten – kanske hade hon sitt bevis på hans kärlek just där. När hon nu än en gång skulle ifrågasätta Kristian i veckan sa han ifrån. Det var väl på tiden.
Under antiken använde grekerna myter som en socialiseringsprocess, de såg sina gudar och deras handlingar som måttstockar för vad som är okej beteende och inte. Idag har vi Paradise Hotel.
Alla relationer är olika och människors bakgrund är subjektiv. Jag tror att det är nyttigt att titta på program likt Paradise Hotel för att känna sin samtid och själv avgöra vad som är rätt och fel. Kom dock ihåg att under inga omständigheter döma andra människor. Det du lär dig av deras misstag, kan vara exakt samma sak som de själva lär sig
