Daniel Sandström är litterär chef på Albert Bonniers förlag. Under torsdagen medverkade han i Debatt i Lunds paneldiskussion om ”god smak” i AF-borgen. Lundagårds utsände kulturbloggare passade på att fyra av några frågor.
Först och främst: Tycker du att frågan om god smak, som har varit uppe till debatt ikväll, är relevant att diskutera? Är det något vi borde prata mer om?
– Själva frågan om vad som är god smak är ju en evighetsfråga, eftersom vi aldrig kommer vara överens om svaret. Men saken är den att samtalet som genereras av frågan är ett samtal som lär oss en hel del om estetik; den lär oss saker om värderingar; och den lär oss om oss själva och om konsten. Därför är det väldigt viktigt att försöka definiera vad som är bra och vad som inte är bra. Frånvaron om sådana definitioner skapar en likgiltighet inför konsten och kulturen, och den likgiltigheten tror jag är farlig av en hel rad olika anledningar.
Om du skulle drista dig till att själv definiera god smak, vad skulle du lägga i begreppet?
– Jag tror att det är betydligt enklare att definiera vad som är dålig smak än vad som är god smak. Jag tycker att när man ser något som är uselt så kan man undersöka varför gestaltningen är platt och dialogen är dålig; det går att identifiera. När det kommer till kultur som är riktigt bra så kan man känna igen det, men det är oftast lite mer undflyende till sin natur. Och det tror jag är en av sakerna som gör att det triggar oss om läsare eller som betraktare. Vi ser något som vi blir berörda av, och som i bästa fall får oss att formulera någonting om just varför vi blir berörda, och på så vis föder bra konst ett uttryck hos mottagaren som skapar en dialog med verket. Det där uttrycket är mitt individuella som får mig att växa som människa, tror jag.
Vilka är vinterns absolut starkaste kulturupplevelser, om du skulle komma med några rekommendationer?
– Jag skulle säga att bland de starkaste upplevelserna är en engelsk författare som vi kommer ge ut på Bonniers förlag om något år, som heter Edward St Aubyn och hans fem böcker om Patrick Melrose. Dessa har varit en stor sak för mig att läsa 2014.
Vilka samtida författare skulle du gissa att det fortfarande talas om, låt oss säga, hundra år? Har du någon gissning?
– Jag tror att det är väldigt lite som överlever så länge. Det är lätt att ha en övertro på sin tids litteratur, och ofta är det så att det som är allra mest framgångsrikt då det produceras i gengäld blir det som åldras allra sämst, eftersom det är alldeles för mycket en del av sin samtid. Den klarar inte av att estetiken förändras och får annorlunda förtecken. Jag nämnde dock Karl Ove Knausgård tidigare under kvällen, och jag tror att han har varit med och förändrat den samtida litteraturen på ett sätt som gör att man, när man blickar tillbaka, kommer att kunna säga att det rörde sig om en litterär milstolpe. Ochom det nu sker om hundra år, om man nu fortfarande läser böcker då, kan jag inte bedöma. Men jag tror att Knausgårds texter kommer att ha en lång inverkan på litteraturen.
