De senaste åren har andelen hemlösa i Lund ökat markant, liksom i resten av Sverige. Hans Swärd, professor i socialt arbete, anser att universiteten har en viktig roll i att bekämpa hemlösheten i landet.
Du har uppmanat landets politiker att ta ett ”helhetsgrepp” på hemlöshetfrågan. Vad menar du med det?
– Hela hemlöshetsfrågan är uppsplittrad. Det är många olika dimensioner man måste ta i beaktande på samma gång: bostadspolitik, missbruksproblematik, psykiska sjukdomar, den stora andelen barn som blir vräkta. Men det är inte någon som riktigt kopplar samman alla dessa aspekter, vilket är en märklig form av politik och som gör att många hemlösa hamnar mellan stolarna.
Det görs alltså inte tillräckligt för hemlösa i dag?
– Nej, det tycker jag inte. Det går väl att säga att det görs en del åtgärder, fast de ger inte några långsiktiga effekter. En stor del av socialtjänstens jobb i dag går ut på att jaga bostäder, varav de flesta är tillfälliga. De får bo på hotell, vandrarhem, lägenheter med korttidskontrakt.
Vi tänker helt enkelt fel här – det görs en massa åtgärder som inte får människorna ur hemlösheten. Det är ändå så att det har lagts ner en massa pengar, men samtidigt har också hemlöshetstalen ökat.
Du skrev i en debattartikel för inte så länge sedan att Skåne bordes göras till en försöksregion för att få bukt med hemlösheten. Hur skulle det kunna se ut?
– Det finns ju exempel från Danmark där det har satsats på hemlöshetsbekämpande åtgärder i storskaligt format. Där har det satsats mycket resurser på att ge pengar till landets kommuner, för att bygga bostäder och att pröva ut metoder som har vetenskapligt stöd och som kan ge konkreta effekter.
På vilket sätt kan universitetet och forskningen bidra till att avhjälpa problematiken?
– Jag tror att det är viktigt att föra fram forskningsresultat och peka på goda exempel från andra länder och andra satsningar. Sedan tror jag att universitetet kan vara med och utvärdera olika försöksprojekt, där kommunerna satsar och tänker nytt.
– Jag tror också att det med informationsåtgärder går att hjälpa till och förändra attityder i samhället. Det finns tyvärr en hel del negativa attityder gentemot missbrukare, hemlösa och fattiga, EU-migranter som kommer hit. Det uppstår en massa olika vandringssägner som cirkulerar runt i samhället.
Vad kan vi göra för EU-migranter från framför allt Rumänien här i Skåne? Och vad görs i dag från politiskt håll?
– På det politiska planet görs väldigt lite, både i Lund och i Malmö, om vi jämför med exempelvis Göteborg och Linköping. Men det finns mycket som går att göra, både som individ och på det politiska planet. Dels kan du ge pengar till frivilligorganisationer, som kan öppna härbergen och värmestugor och liknande verksamheter; dels kan man från kommunhåll inleda samarbeten med kommuner i Rumänien, vilket exempelvis Borås och Linköping har gjort.
På det viset kan vi stödja och hjälpa människorna på plats i landet. För det vanligaste är att de reser från fattiga byar i Rumänien. Ett annat förslag är att upplåta toaletter och duschar åt dem, eller att öppna upp ytor där de kan ställa upp sina bilar och husvagnar här i staden.
En fråga som ofta kommer upp är om man bör ge pengar till tiggare. Vad anser du?
– Jag ger pengar till dem, och jag tror att det betyder ganska mycket att man gör det. De lever under väldigt svåra förhållanden. Men det är klart att det inte löser problemen långsiktigt – man måste samtidigt utöva politiska påtryckningar från EU-håll för att Rumänien ska införa grundläggande sociala förmåner för romerna.
Men det ena utesluter inte det andra. Vi har alla ett moraliskt ansvar att bidra till att hjälpa dem.
