Jag skriver till er från slagfältet. Det är mörkt, kallt och fienden belägrar mig på båda flanker. Jag har besegrat tre femtedelar av motståndet, men resten är oberörda. Moralen hos trupperna är dock fortsatt hög.
Jag har nu klarat mig igenom tre av de fem uppsatser jag skrev om förra gången – fyra uppsatser totalt sedan jag kom hit. Jag har skapat ett system för att klara av tidspressen. Jag väljer en uppsatsfråga som handlar om att beskriva en specifik teori, eller jämföra den med andra. Sedan lägger jag en dag på läroböcker – att skapa mig en överblick över hur teorin fungerar – och en dag på att läsa artiklar som jag hittar i ”recommended reading”-avsnittet och eventuella nyckelartiklar som det refereras till ofta i läroböckerna.
Detta lämnar mig med ett Pages-dokument proppfullt med anteckningar om teorierna och andras tankar om dem och en samling anteckningar om små tankar och idéer jag fått under läsandets gång. Anteckningarna behöver jag sedan bara översätta i löpande text, anpassa efter frågeställningen och lägga till de åsikter och tankar jag får medan jag läser och skriver. Det blir inga Augustpriset-värdiga texter, men jag kan ändå bara bli godkänd eller underkänd, så det räcker gott och väl för en stressad Sebastian i Storbritannien.
Jorden runt på tre dagar
Som en välkommen paus i det i övrigt nu slentrianmässiga Birmingham-livet kom mina gamla vänner David och Jesper på besök från Sverige. Trots att jag var tvungen att spendera en del tid med att skriva om Karl Marxs syn på internationell politik och ekonomi hann vi klämma in besök på restauranger från världens alla hörn. Wagamama från Japan, Nando’s från Portugal, Asha’s från Indien och kvarterskrogen The Goose som representant för den nobla brittiska cuisinen (köttpaj och friterad torsk).
Förutom att ge mig ny energi för att fortsätta plugga påminde besöket mig också om Sverige och allt jag inte är del av när jag är här. Min flygbiljett hem är bokad till den 19:e December, vilket innebär att det är tre veckor kvar tills jag ska åka, och det känns plötsligt väldigt nära. Jag har insett att jag inte bara kommer tycka att det är roligt att åka hem, utan också väldigt tråkigt att åka ifrån alla människor jag lärt känna här. Därför tänker jag se till att njuta av mina sista tre veckor, och därför bokade jag inte hemresan förrän en vecka efter kursavslut.
Ännu är äventyret inte över. Givakt!
