Alla skulle med och gunga till rapgruppen Alaska. Hiphopmusik av hög kvalitet levererades, tycker Lundagårds recensent.
Främre raden har fyllts. Tjugo minuter efter ordinarie tid har Alaska fortfarande inte gått upp på scenen. Ingenting som studenterna verkar bry sig om. DJ:n levererar gammalt från The Latin Kings blandat med det nya från Linda Pira.
Fyrtio minuter senare är de uppe på scen och inleder med ”Först tar vi Manhattan” därefter ”Kort tåg”. I ”Planka in” går publiken verkligen igång. Men ”En till”, ”Saudi” och ”Bomberjacka” är studenternas favoritlåtar denna kväll och som de önskar höra en gång till. Inte någon bomberjacka så långt mitt öga kan nå. Kepsarna är desto fler.
Alaska lyckas blanda sin bittra frustration över nyvalet i Sverige med glädje samtidigt som de drar igenom alla tio låtar från senaste albumet ”Alaska” på 45 minuter. Men att de bästa låtarna som spelas är ”En till”, ”Saudi” och ”Bomberjacka” enligt lundastudenterna, kom igen. ”Först tar vi Manhattan” är låten som har ett beat som skapar en amerikansk hiphopkänsla och enligt mig, förblir det gamla bäst.
”Har vi någon rappare i huset?”, frågar de publiken. Ingen svarar, kanske är det ingen som vågar. Vem vill egentligen ställa sig på scenen med Alaska och riskera att hamna i skuggan. Denna kväll är det bäst att låta bli.
Kvällen bjuder alla hiphopälskare på nyval i dess olika former, flera kängor skickas till Sverigedemokraterna, en hyllning till Sveriges unika hiphop-journalist Ametist Azordegan och livemusik när den är som bäst. Är det några som verkligen vet hur de ska leverera är det Alaska.
Studenterna vill ha mer, Alaska levererar mer. Ingen lämnar Svartklubben besviken när Sydskånska nation bjuder in till skön livespelning.
Text: Beri Zangana
Foto: Lukas J. Herbers
