För många innebär studentlivet en ständig möjlighet till fest. Alkohol finns i överflöd, liksom känslan av att vissa dricker för mycket. Men vem säger till när någon går från att vara lite flippad till att skada sig själv?
Det är onsdag, kort efter lunch, och Emil halsar ur en flaska Koskenkorva. Det ligger fimpar på golvet. Vodkaflaskor och ölburkar är strödda över rummet. Emil bor i en korridor i ett av Lunds studentområden.
Hans möbler är lånade, köket delat och från sitt fönster ser han ut över en grå, intetsägande gräsmatta. För Emils del har han allt han behöver. Han trivs.
Avskalad folkmusik spelar ur ett par högtalare, han tänder en cigg och berättar om sin dag.
– I morse ringde klockan 07:20. Jag kokade kaffe, kollade på en dokumentär och drack en del vin. Hällde vin från boxen ner i munnen. Jag drack väl under en halvtimmes tid. Därefter stack jag till skolan, hade redovisning och var lite mysigt berusad. Det gick bra. Tog en cigg efteråt, lyssnade på musik och vickade på foten. Köpte en vodkaflaska som jag drack ur på bussen hem. Det satt en kvinna i 45-årsåldern bredvid mig, men hon skrattade bara. Hon verkade tycka att det var skönt.
Emil pluggar andra året på ett program i Lund. Men det var inte här som han inledde sitt drickande. Första gången han blev full var när han var tio år. Det var på ett släktkalas, och redan då säger han sig ha uppskattat ruset.
Efter det drack han några gånger om året, fram tills gymnasiet när drickandet tog fart ordentligt. Då handlade helgerna om att maxa fyllorna. Bli snorfull. Få spyfyllor. Men han drack också på egen hand.
– Det var mycket ensamfyllor. Speciellt andra terminen i ettan och sedan hela tvåan och stora delar av trean. Då drack jag hela tiden i veckorna, säger Emil.
Varifrån behovet av att dricka kommer vet han inte. Familjeförhållandena var ordnade. Föräldrarna nästintill nykterister. Men Emil har stadigvarande mått psykiskt dåligt sedan tioårsåldern. När han var elva började han tänka på självmord.
– Jag vet inte riktigt hur det känns att passa in, eller hur det är att leva i relation till människor som tycker om varandra. Det har aldrig varit tydligt för mig. Jag har inte känt mig som en del av världen, säger Emil.
Gymnasietiden var inte så länge sedan. Ändå har Emil märkt att hans sätt att dricka förändrats sedan han började plugga på universitetet.
Från att tidigare mest ha druckit ensam uppskattar han för tillfället att bli full i sällskap med andra. För det mesta då med en kompis på programmet. Men det rör det sig aldrig om utekvällar på nationer, utan ofta om umgänge på rummet.
– Vi delar på en del vodka och kanske lite öl, sitter och snackar hela kvällen, blir berusade och har det gott, säger Emil.
Men i gengäld har narkotikan smugit sig in. Emil röker en del gräs, och när vi ses i hans rum letar han efter pulver i gamla tjackpåsar. Efter ett tag minns han: det sista spetsade han ju morgonkaffet med.
– Alltså, om valet skulle stå mellan alkohol och narkotikaskulle jag ändå välja alkohol, säger Emil.
Enligt Emils egen mening är han ingen missbrukare. Missbruk, menar han, förutsätter negativa konsekvenser till följd av ens bruk. Emil medger att alkohol kan vara skadligt för kropp och psyke, men säger att hans egna minnen bara är positiva.
Emil mår bäst berusad. Därför känner han sig fri att romantisera. Det finns inga komplikationer. Alkohol är bara en härlig smak i munnen, och en skön känsla i kroppen.
– Den här personen du berättar om… Jag vet inte vem han eller hon försöker lura.
Richard Wastenson har under 15 år jobbat på Studenthälsan i Lund med att erbjuda stöd i vardagen till studenter. Årligen får Studenthälsan lite mindre än 4 000 besök utspritt på 850 personer. Av dessa är det cirka 40 personer som söker för att de uttryckligen oroar sig över sina alkoholvanor.
Vid samtal kan det emellertid visa sig att ytterligare 100 personer har problem i vardagen som delvis är relaterade till deras drickande.
– Det är ganska få som söker för just alkoholproblem. Däremot kommer många hit som söker för livskris, för att det inte funkar med studier, för att de har ångest eller nedstämdhet. När vi pratar med dem om deras livsstil kan det framkomma att vissa har en ganska monstruös alkoholkonsumtion som påverkar deras sätt att funka. Då är det plötsligt en ganska stor volym, säger Richard Wastenson.
I Lund, liksom nationellt, är alkoholkonsumtionen högst i gruppen unga vuxna (18-25 år) och hälften av alla unga vuxna är studenter. I en undersökning av Folkhälsomyndigheten från 2014 tillfrågades 680 studenter om sina alkoholvanor. Nära 50 procent visade sig ha en riskabelt hög alkoholkonsumtion. För många medförde det en ökad risk för ohälsa, olycksfall, våld och sexuellt risktagande.
Richard Wastenson är begåvad med förmågan att tala om sitt ämne utan avbrott. Han behöver inga frågor. Alltväller oupphörligen ur honom oavsett om han sitter lugnt på en stol eller är på språng och letar efter olika papper.
Han berättar att mer än hälften av de som kommer till Studenthälsan med alkoholrelaterade problem är knutna till nationer eller kårer, vissa genom heltidsjobb. Richard Wastensons bild är att utskänkningen av alkohol på nationerna i sin helhet fungerar bra.
– Problemet ligger snarare i det inre festlivet. När man har tackfester, eller drar iväg på nått cykel-tjohej, eller har avspark i en stuga med halva nationen eller kåren. Då kan det spåra ur riktigt ordentligt. Vissa studenter kommer utveckla merparten av sin framtida alkoholberoendeproblematik på sin nation, säger han.
På Studenthälsan har Richard Wastenson hört det mesta. Folk tappar kontrollen. Får blackouter. Blir anklagade för våldtäkt. Ramlar ner för trappor. Sociala bakslag i samband med kraftig fylla verkar vara något av en stapelvara i studentlivet. Han beskriver en tredelad problematik i Lund.
Alkoholromantiken är för långt gången, representationsdrickandet bland ”cheferna” inom nationslivet är för utbrett och värdegrundsarbetet undermåligt.
– Jag tänker mig att man har lite av en idékris i nationslivet. Vad är det man vill ha sin nation till, egentligen? Nationerna behöver fundera på vad de gör. Jag har träffat en del kuratel här genom åren och några krökar på tok för mycket. Samtidigt är det de som ska stå för värdegrunden. Det funkar inte, säger Richard Wastenson.
Oskar Palmerot, tillförordnad ordförande för Kuratorskollegiet, KK, ser inga problem med varken representationsdrickande eller alkoholromantik.
– Det är interna frågor, säger han om det första.
– Man snackar om punschromantik, men i dag sitter ju inte folk och dricker punsch i alla gathörn, säger han om det andra.
Nationernas eget arbete med alkohol består av en tvådagarsutbildning varje termin riktad till dem som säljer och är ansvariga för alkoholen på nationerna. De tar upp allt från utskänkning till brandsäkerhet. Ett övergripande värdegrundsarbete existerar dock inte, även om policys kan skilja sig åt mellan nationerna.
Oskar Palmerot kan ändå minnas att de pratat internt om drickandet på ett par kick-offer med KK.
– Denna termin och föregående diskuterades det egna drickandet. Vi pratade om hur det är att bli chef över sina kompisar, och om att ha koll på varandra inom kuratelen. Det är på den nivån vi har pratat om det.
Jesper Sjöström Strobel är som hämtad ur en akademisk miljö av äldre snitt. Han klär sig i tweed, bär fluga och har runda, smakfulla glasögon. Han är ordförande för Lunds naturvetarkår, Luna, och blåser på fritiden valthorn för en studentorkester.
Jesper Sjöström Strobel är en udda fågel i Lunds studentliv. Han är en aktiv del av festvimlet och samtidigt nykterist. Rent praktiskt innebär det att han pimplar läsk i stället för att dricka nubbar på baler, men ändå slirar tillräckligt mycket för att bli nedsliten från borden av marskalkarna.
– Jag går inte omkring och är en ängel bara för att jag är nykter. För mig har det inte med promillehalten att göra. Oavsett om jag är nykter eller full har jag roligt och hittar på dumheter, säger Sjöström Strobel.
Men hans relation till alkohol har inte varit konstant okomplicerad. 2011 klev han av tåget i Lund. I februari 2013 blev han nykterist. Däremellan var det blött. Han påpekar att han inte var ovan vid alkohol innan han kom till Lund, men att det var först här som det eskalerade.
Kåraktiviteter, pubar, sittningar, nationsfester, hemmafester, baler, sexor. Det kunde utan problem vara fest fem, sex gånger i veckan. Ett tag var det skitkul, men efterhand slog det över.
– Ofta drack jag ensam hemma och även ibland på morgonen. Jag kunde få i mig mer än en flaska whiskey på egen hand på en vecka. Och så festerna ovanpå det, säger han.
Inte heller Jesper Sjöström Strobel håller med om att problemet ligger i kuratelens representationsdrickande, eller i alkoholromantiken.
– Många gillar alkoholromantiken och far inte illa av den. Nationer är ju en social verksamhet som går ut på att ha kul och visa att man är duktig på samkväm. I det ingår det att man dricker på fest, säger han.
I stället vill han betona acceptans för dem som avstår.
– Det handlar om att försöka få det uppenbart att alla inte vill bli fulla.
I Folkhälsomyndighetens undersökning från 2014 svarade 54 procent av studenterna att de någon gång oroat sig för sina studiekamraters alkoholvanor.
I en enkät till heltidsanställda på kårer och nationer som Lundagård skickat ut framträder samma mönster. Av de 36 personer som besvarade enkäten upplevde 58 procent att någon i deras omgivning dricker för mycket.
Många av dessa har dock aldrig velat påtala det. Två av de svarande skriver att de själva dricker så mycket att det vore hyckleri att kommentera andras konsumtion. En tredje tror sig inte kunna bli tagen på allvar.
– När jag håller alkoholföreläsningar brukar jag fråga publiken hur många som har en kompis som dricker för mycket. Många räcker upp händerna, säkert 75 procent. Sedan frågar jag om de har pratat med personen om det, och då åker händerna snabbt ner, säger Richard Wastenson.
Jesper Sjöström Strobel känner igen sig i omgivningens tystnad.
– Ingen pratade någonsin med mig om det. Men efteråt har många sagt att de märkte det. Det gjorde mig lite sur. Att de visste, men inte sa något.
Emil instämmer.
– Även om folk känner spritlukten tror jag många undviker att ta upp det. Man sätter sig genast i en konstig situation om man säger något.
I en rapport av IQ-initiativet från i år svarade hälften av 7 000 tillfrågade studenter att det är svårt att passa in i studentlivet om man inte dricker alkohol.
7 av 10 tycker att det finns vissa tillfällen, ofta i samband med sittningar, där det anses självklart att dricka alkohol. Många har av den anledningen avstått från att delta i aktiviteter.
Bred inkludering är således inget paradnummer bland studentlivets huvudaktörer. Fokus ligger på alkohol, samtidigt som många inte primärt är intresserade av att bli fulla.
– Det är viktigt att påpeka att medelstudenten inte dricker så mycket. Av alla tusentals studenter är det kanske en fjärdedel som jazzar runt i nationslivet. Resterande 75 procent går ut ibland, men det är ingen big business för dem, säger Richard Wastenson.
För att komma åt exkluderingen av studenter inom studentlivet ska Sveriges förenade studentkårer, SFS, under våren sjösätta ett projekt tillsammans med IQ-initiativet. Tanken med projektet är att försöka arbeta fram en mer inbjudande och smartare alkoholkultur i studentlivet.
– Det är inget nykterhetsprojekt, utan det handlar om att skapa en alkoholkultur där alkoholen kan få finnas med men inte behöver stå i centrum. Just nu förväntas många studenter dricka mycket, vilket alla inte trivs med. Därför vill vi jobba med att förändra normen kring alkohol, säger Kristina Hållén, projektledare vid SFS.
Mycket är fortfarande på planeringsstadiet, men de hoppas att kårerna i Lund ska kunna bli en del av projektet under 2015.
En röd tråd genom intervjuerna är också omgivningens tystnad. Möjligheten att dricka jämt utan att någon reagerar.
– Civilkurage gäller inte bara på fysiskt våld utan också på psykisk ohälsa, säger Jesper Sjöström Strobel.
– Att lägga sig i lite lagom i andras alkoholkonsumtion är nog väldigt väsentligt, säger Richard Wastenson.
Alla verkar vara överens om vikten av samtal människor emellan. Ändå åker så många händer ner när Wastenson frågar vilka som sagt till sina vänner att de dricker för mycket.
Svaret på varför kanske finns i ett kök i AF-borgen. Där sitter Jesper Sjöström Strobel och berättar om omgivningens förhållningssätt. Å ena sidan märkte vissa att han drack för mycket, och teg. Å andra sidan tjatade många på honom om att dricka när han blev nykterist.
Festdrickande är en norm. Ur det kommer säkerligen omgivningens hets. Alkoholism och psykisk ohälsa har länge varit tabun. Däri finns säkert en förklaring till kamraternas tystnad.
– Det är ganska talande att få vet hur man hanterar personer som mår psykiskt dåligt. Vi får lära oss första hjälpen, men inte hur vi kan hjälpa någon som har en depression. Då är depression ändå väldigt vanligt, säger Jesper Sjöström Strobel.
Tillbaka till Emils korridorsrum. Han är pigg och kastar sig fritt mellan olika ämnen.
I kväll ska han dricka med en vän. Titta på en bra rulle. Bli mysigt berusad. Det traditionella studentlivet utanför angår inte honom. Han tentar av sina kurser, mer är det inte.
Han är tveksam till att någon skulle lägga sig i hur han lever. Samtidigt är det något som oroar honom.
– Det värsta vore om familjen fick reda på det. Jag vill inte göra dem ledsna. Jag har tänkt på det. Ingen förklaring skulle funka. Jag känner ju dem, de skulle förstora allt och få mig att känna skam, säger Emil. Men för stunden upplever han sig inte ha några bekymmer.
Han är nöjd. Och dricker oberört vidare.
* Emil heter egentligen något annat.
