Det är dags att universitetet tar sitt ansvar för att studenterna ska vara lika välmående i verkligheten som i informationsbroschyrerna.
Det finns ett antal standarduttryck som brukar dyka upp när jag möter människor i övre medelåldern som har pluggat i Lund. När de minns tillbaka på sin tid som studenter slår de ofta fast att det var ”den bästa tiden i livet” och skickar med rådet att ”njuta till max”. Och ja, studentlivet är kul. Det är frihet och möjligheter. Vänner, fester, engagemang.
Det här är också en känsla som tydligt vill förmedlas i universitetets egna informationskataloger. Här har vi skrattande studenter, spexande studenter. De som nöjt sitter och läser i en bok.
Men verkligheten rymmer en långt bredare bild än så. Enligt undersökningar från CSN lider mer än var tredje student av sömnproblem och i en undersökning av IQ-initativet tidigare i år framkom det att drygt 30 procent av de 7 000 tillfrågade studenterna hade ett riskbruk av alkohol.
Men vem finns för att berätta att fem fyllor på en vecka varken är häftigt eller studentikost? Och vem berättar att det är viktigt med en paus? Vid Lunds universitet är det en uppgift som ligger på Studenthälsan.Det är en på inget sätt frivillig verksamhet som universitetet bedriver. Att svenska lärosäten har ett ansvar för att erbjuda hälsovård, och då framför allt förebyggande sådan, är något som finns reglerat i högskolelagen.
Hur mycket, och i vilken utsträckning, som universitet ska erbjuda stöd och hälsovård är däremot helt valfritt.Under 2013 hade Studenthälsan runt 4 000 besök. Enligt personalen hade besöken varit långt fler om kapaciteten fanns. Så här i slutet av hösten ligger väntetiden för ett besök på tre till fyra veckor. Många som söker hjälp är också i behov av kontinuerlig kontakt men på grund av söktrycket har det införts en maxgräns på fem besök per patient.
Behovet av ökade resurser är uppenbart. Ett problem i dagsläget är dock att pengarna som ska finansiera verksamheten tas från anslaget för grundutbildningarna. Det här betyder att fakulteterna måste använda den redan snålt tilltagna summa som de får för att bedriva undervisning för att också finansiera Studenthälsans verksamhet. Utgångsläget för att kräva mer pengar kunde inte vara sämre. Inte minst med tanke på att det finns ett tydligt samband mellan antalet schemalagda undervisningstider och välbefinnande. Ju mindre schemalagt, desto mer stress.
Men diskussionen får inte stanna där. Det måste finnas fler vägar för finansiering. Ett första steg för att skapa dem bör därför vara att realisera de försiktiga samtal som ska ha påbörjats om att omfördela pengar från sektionen Externa relationer till Studenthälsan för att bättre kunna möta internationella studenters behov. En tillgänglig studenthälsovård är nämligen det första steget för att kunna skapa en trovärdig marknadsföring. Både nationellt och internationellt.
