Tiden som student är påfrestande i sig. Lägg till att din examen inte nödvändigtvis efterfrågas när du väl är klar. Vad tar man egentligen med sig efter Lund, frågar sig Johanna Grönbäck, utbildningspolitisk krönikör.
Någon gång under min andra termin på universitetet kom min inställning till lundalivet att ändras. Min tidigare aversion började gå över till en nästan ohämmad kärlek till staden, universitetet och studentlivet. Visst har vi haft våra duster, Lund och jag, men vi har alltid hittat tillbaka till varandra. Det är därför med ett obeskrivligt vemod som vi nu går olika vägar.
Om livet som lundastudent ska sammanfattas, vad bör fokuseras på? Om allt du som student lär dig – dels från universitets utbildning och dels från studentlivets bildning? Om allt som brister – de kurser som är ostrukturerade och rent ut sagt dåliga? Om hur du utvecklas? Om hur tiden i Lund öppnar nya dörrar – om livet efter Lund?
För nog bidrar en examenstitel från Lunds universitet till att jobbsökarträsket blir mer lättrampat. Likväl är träsket för snårigt. Någon som har stått utanför arbetsmarknaden större delen av sitt liv har svårt att komma in trots ambitioner och ny kunskap.
Problemet med arbetsmarknaden har givetvis flera orsaker. Arbetsmarknadens alla regleringar är en, en bristande utbildningskvalitet en annan. Statens koloss till arbetsförmedling förmedlar endast ett fåtal jobb. Turordningsreglerna tenderar att hålla fast människor vid arbeten de ogillar. Och så vidare.
Resultatet är att många – trots flera års utbildning – på examensdagen står inför en väldig osäkerhet. Men regleringarna utgör murar för många fler, såväl nyanlända som skoltrötta.
Kanske är det i själva verket inte nödvändigt med en examen eller längre skolgång – nog finns det andra erfarenheter och kunskaper som bör möjliggöra en anställning.
För vad får vi med oss från just Lund? Ibland var faktiskt utbildningen under all kritik. Det känner även arbetsgivare till: att en examen inte garanterar en påläst medarbetare. Ibland var utbildningen stimulerande och många färdigheter har drillats till perfektion. Visst har universitetet skolat oss ganska bra, men många av de färdigheter som många med mig tar med sig från Lund kommer från kvällsengagemangen. Det är inte enbart en bättre självkännedom om den egna ölhävarförmågan som följer med, utan även en bildning. Bildning i bemärkelsen den kunskap som blir en del av ens personlighet – och som är oberoende utbildningsnivån. Ifrågasättandet av inte bara sina studier, utan även sin omgivning, sig själv och sina idéer.
Det krävs såväl utbildning som bildning (och ett mått dekadens) för att bli en god student. Längtan efter att få lära mer och leva livet lite mer för varje dag – även i det senare livets tråk och tvång – kan nog ingen tid förfrysa. Det tar jag med mig även efter Lund.
