Många studenter söker sig till universitet och högskolor för att plugga några år, ha en rolig tid och sedan lämna akademin med en examen som leder till jobb. Den högre utbildningens syfte är dock större än så, menar utbildningspolitiska krönikören Hanna Håkanson.
Vid sidan av det rent arbetsmarknadsförberedande och utbildande syftet med högre utbildning har universitet och högskolor dessutom en lång tradition av att agera som bildande motorer. De bidrar även till att vi studenter blir kritiskt tänkande och reflekterande människor, som kan använda våra förvärvade kunskaper för att åstadkomma nya innovationer och tankesätt. Universitetet är en plats där historien möter framtiden och kunskap kommer till genom ny, banbrytande forskning. Men hur står det egentligen till med forskningen på våra universitet?
De forskningsanslag som fördelas av Vetenskapsrådet är avsedda att gå till den bästa forskningen som bedrivs i Sverige, men när rådet utvärderade sina egna beredningsgrupper som fördelar anslagen kunde de konstatera att män och kvinnor inte bedömdes efter samma kriterier. I situationer där män beskrevs som ”excellenta” beskrevs kvinnor som ”osjälvständiga”.
Sådana ordval kan tyckas obetydliga, men när kvinnliga forskare med lika goda meriter som sina manliga dito tilldelas lägre forskningsanslag vittnar det om att män och kvinnor än idag bedöms enligt olika måttstock. Även de forskningsmedel som anslås av lärosätena fördelas ojämnställt, år 2013 fick kvinnliga forskare tillgång till drygt 80 miljoner kronor mindre i forskningsanslag än vad de skulle fått jämfört med om alla kvinnor och män fått lika mycket, enligt Statskontorets kartläggning.
Det duger inte. Inte nog med att det är förnedrande att enskilda forskare missgynnas på grund av sitt kön, hela Sverige missgynnas som forskningsnation genom att inte tillgängliga forskningsmedel kommer de bästa forskarna till del. På grund av att kvinnor inte ses som lika kompetenta som män blir den forskning som bedrivs vid svenska universitet sämre, och framtidens stora innovationer riskerar att utebli.
Förändring måste ske, och money talks. Lärosäten som arbetar väl med jämställdhet och kvalitet ska kunna belönas med en jämställdhetsbonus, som betalas ut till lärosäten där jämställdheten har förbättrats tack vare ett medvetet arbete. Lärosäten som strukturellt missgynnar kvinnors forskningsförutsättningar och inte ens uppnår ett grundläggande resultat i jämställdhetsarbetet ska kunna drabbas av minskade anslag.
Forskningskvalitén ska inte bli lidande på grund av förlegade synsätt på kön. Institutioner som premierar manlighet högre än formell kompetens har en lång väg att vandra för att göra oss andra sällskap en bit in på tvåtusentalet.
