På fredag kommer komikern och radioprogramledaren Kodjo Akolor med sin stand-up-show ”Ett brott mot jantelagen” till Malmö. Lundagård har pratat högskolepoäng, jantelag och lundastudenter med honom.
Foto: Press/Morgan Norman
Hur är läget?
– Det är bra. Jag har sänt morgonpasset i P3 och varit och tränat.
Vad vet du om Lund?
– Mitt första intryck från första gången jag var där så tycker jag att det var amazing att jag lyckades tappa bort mig i stan och gå förbi den där jävla kyrkan typ tolv gånger i jakt på H&M. Och än idag så vet jag inte vart H&M ligger i Lund. Det är knepigt.
Du läste ekonomi på Södertörns högskola. Hur var det?
– Stämmer. Jag bodde i Flempan (Flemingsberg, reds. anm.) under tiden jag pluggade, sen var jag sämst i plugget. Jag pluggade tre år, tror jag, sen kuggade redovisning och beskattning för femte gången i rad. Då bestämde jag mig för att ta ett sabbatsår som nu har pågått i snart sju år. Jag hoppas verkligen inte jag behöver sätta mig i skolbänken igen.
Var du aktiv i studentlivet?
– Ja, jag jobbade med klubbmästeriet i baren. Det var lättare att ta kontakt med folk för de var tvungna att komma till en själv. Det var min grej och det var även så jag träffade min fru. Jag upptäckte också att blev jag exponentiellt snyggare efter ett par öl.
Hur många högskolepoäng blev det?
– Oj, jag tror jag är 40 högskolepoäng från min examen. Men jag fick inte gå vidare till C-kursen förrän jag fixade mina fem poäng i redovisning och beskattning. Då bestämde jag mig för ”Nej, fuck it, jag testar stand-up ett tag, sen går jag tillbaka till skolbänken.”.
Du har haft stand-up i Lund tidigare. Hur var det?
– Det är skitkul att uppträda i just studentstäder. Studenter är mer tacksamma än en ”vuxenpublik”. Studentpubliker är bäst, det är roligare, det finns inte lika mycket funderingar. Ribban är så mycket högre. Man kan nästan säga vad som helst utan att det blir konstigt.
Vad är din bild av Lundastudenten?
– Oj. Min fördomsbild efter att ha rest runt lite i världen, nej mest i Sverige, är att ni är jävligt pretentiösa. Ni anser er själva ha Sveriges äldsta lärosäte, när det egentligen är Uppsala som har det. Men annars är ni ett glatt gäng som lever livet och festar mycket.
Har du varit på nation?
– En gång för jättelänge sen. Men det var inte i Lund – jag är inte tillräckligt fin för er. Jag var på någon nation i Uppsala och det lilla jag minns var att ölen var sjukt billig. Det var nice.
Du har bott sex dagar instängd i en bur med Musikhjälpen. Vad tror du är jobbigast: en bur eller ett år med elva andra i en studentkorridor med smutsigt korridorskök?
– Hmm.. Efter att ha gjort det ena och sen bara varit hängt i en studentkorridor och smutsat ner, så tänker jag att båda nice. Men jobbigast är nog buren. Om man skulle modifiera studentkorridorsgrejen så är det att man skulle ha random personer som skulle kollat på er, i era rum, när ni försöker vara privata och när ni pluggar. Och större delen av den tiden får ni ingen mat utan ni får dricka smoothies och äta soppor.
Din show heter ”Ett brott mot jantelagen”. Varför tycker du det är viktigt att bryta mot jantelagen?
– Det känns som något vi inte behöver längre. Jantesverige är något jag känner är väldigt tröttsamt och gammalt. Det jag gör idag har inte varit självklart för mig, men jag tror heller inte det är en amazing bedrift. Våga skita i jante och våga tycka att man duger och att man kan.
Hur mycket jante är du på en skala 1-10?
– Alltså när jag står på scen så finns inte jante, men i verkligheten är jag lika mycket en produkt av det själv. Jag tycker inte att jantelagen ska finnas i sak. Har man ett mål i livet så ska man köra stenhårt på det.
Hur kom ni på showen?
– Jag vann ju årets manliga programledare på Svenska radiogalan och kom på mig själv att å ena sidan ”Fan vad jag är kung, jag vann ju och då är jag bäst” tänker jag för mig själv. Någonstans där var jag också medveten om att man inte kan vara på det sättet som ”In your face, fuck everybody else”, det är inte rätt. Det är typ Zlatan som kommer undan med det.
– På vägen hem tänkte jag för mig själv att det här var ett brott mot jantelagen, jag har lyckats komma så här långt med inställningen ”fuck it, jag kör bara”. Så det var därifrån idén föddes.
Vad är dina bästa och värsta stand-upminnen som du haft?
– Mitt bästa är första gången jag hade ett magiskt gig i Uppsala 2008 eller 2009. Det var under hela hysterin kring Björn Gustafsson och jag skulle vara uppvärmning till honom. Ingen visste vem jag var och alla var där för att se honom. Har du suttit uppe med en kompis någon gång, och ni bara sitter och garvar hysteriskt, allt ni gör är bara roligt för att ni är trötta, flummiga och allt bara sitter. Exakt så var det men i 40 minuter. Jag tror inte folk förstod vad som hände, och inte jag heller för den delen.
– Mitt värsta var första gången jag bombade och då drog jag ett skämt som var högst opassande och föll platt. Men just det här att misslyckas i stand-up är något som alla gör förr eller senare. Och det måste man gå igenom, dessvärre.
Vad är ditt tips till alla studenter inför plugg och karriär?
– I och med att jag, Steve Jobs, Bill Gates och Kanye West är ”the college drop-out”, så tror jag nog att mitt råd skulle vara: Stanna inte kvar för sakens skull. Utan känner du att det finns något annat där ute så våga satsa på det. Det kan vara en väg till något annat. I mitt fall var det radio.
