Idag åkte jag till Irbid för att börja intervjuerna till min uppsats. Jag presenterades som en ”distinguished guest from Sweden” för hela ledningen på Refugee Center vid universitetet i Irbid. Cheferna tävlade sedan i en dryg timme om att beskriva centrets verksamhet på det mest högtravande sätt som gick, och refererade till varandra med titlar som ”His excellency”.
Efter en dryg timme av denna uppvisning fick jag till slut träffa Adhib al-Imam, en 76 år gammal palestinsk kvinna som föddes i Jerusalem 1949 och sedan flydde till Jordanien 1967. Hon är palestinsk aktivist och har arbetat på FN-organet UNRWA, FN:s särskilda organ för palestinska flyktingar, i 35 år.
– Palestina handlar om jorden, den palestinska jorden. Det är mitt hemland, mitt folk, min familj och mitt liv. Och jag var tvungen att fly det.
– Alla krig har splittrat oss palestinier, men en sak förenar oss: Palestina är vårt land och vi vill ha det tillbaka.
– Jag förstår att varken israeler eller palestinier kommer flytta på sig, så jag begär inte det omöjliga. Konflikten måste sluta med två stater bredvid varandra, som lever i fred.
