Män, dagens som gårdagens, vill inte släppa fram kvinnor frivilligt till ledande befattningar vid Lunds universitet. Det menar Patrice Soares, utbildningspolitisk krönikör.
Att det manliga motståndet mot kvinnor som ledare inom Lunds universitet är kompakt kan man utläsa bara av att titta på vilka som är professorer, prefekter och rektorer vid Lunds universitet de senaste 350 åren. Och det är väl lite så det kan förklaras att på 350 år har Lunds universitet haft en kvinnlig rektor och 156 manliga, att på de tre senaste professorsinstallationerna 33 av 44 professorer var män och att den överväldigande majoriteten av prefekterna vid Lunds universitet är män.
Idag ifrågasätts kvinnor dock inte i egenskap av kvinnor. Det hävdas inte längre om kvinnan att ”hon är honom underlägsen intellektuellt, andligt, fysiskt och moraliskt”. Däremot ifrågasätts genusvetenskapen fortfarande öppet. Oftast av män. Men också av kvinnor som är lojala med de dominerande männen, deras maktdominans och deras tolkningsföreträde. Om detta kan man läsa i genusforskaren Anna Wahl et al:s antologi ”Motstånd och fantasi: Historien om F”.
När man läser ledarskapsprogrammet vid Lunds universitet – AKKA:s – vitbok inser man varför jämställdhetsarbetet på Lunds universitet går så långsamt. Det manliga motståndet mot genus och jämställdhet existerar inte bara ute i samhället och inom akademin utan även inom själva AKKA-programmet, som är ett program specifikt för att öka jämställdheten och kunskapen om genus vid Lunds universitetet. Vad man kan läsa i AKKA:s vitbok är inte bara att homosocialiteten på universitetet är stor (det vill säga att män håller med och främjar män) utan att även heterosocialiteten är betydande (det vill säga att kvinnor håller med de dominerande männen).
Män väljer män. Så enkelt är det. Det är en form av informell kvotering. Ett manligt kotteri. Det är därför dags att börja kompensera inkvoterandet av män med inkvoterande av kvinnor, till professorstjänster såväl som andra ledande befattningar vid Lunds universitet. Först och främst av rättviseskäl, men också av nyttoskäl. Det är ett enormt och oförsvarbart resursslöseri att inte använda en majoritet av befolkningens kunskap.
