Varken politikens eller marknadens logik ska gälla för akademin. Akademin ska vara fri och professorerna ska bestämma, anser Philip Norrman, utbildningspolitisk krönikor.
”Samhället är större än staten”
Citatet kommer från den kända sociologen Hans L Zetterberg. Förutom stora akademiska bedrifter inom sociologin, var han även politisk redaktör för Svenska Dagbladet och startade upp opinionsinstitutet SIFO. Vad Hans L Zetterberg genom sitt liv, enträget försökte förklara var att samhället består av, utöver staten, av ytterligare fem sfärer: näringslivet, religionen, moralen, konsten, och akademin. Varje sfär har sina särskilda regler. För akademin innebär det att vetenskapens regler skall gälla.
Under 1970-talet skulle politikens regler genomsyra hela samhället. För näringslivet blev det medbestämmanderätt på arbetsplatser, löntagarfonder infördes och fackets makt ökade. Inte heller akademin skonades. Det infördes studentdemokrati och högskolestyrelserna, universitetens högsta organ, blev politiserade.
När politikens regler skulle gälla kom det kollegiala beslutsfattandet att försämras, något som professor Inger Enqvist, skriver om. Det har inneburit att administrationens makt har ökat medan lärarnas och forskarnas tid upptas allt mer av uppgifter som strategi och ”visioner”, i stället för undervisning och forskning. Dessutom menar hon att den Autonomireform, som den borgerliga regeringen genomförde 2010 vars syfte var att ge mer frihet för universiteten och högskolorna, blev en besvikelse. Lärarnas och forskarnas frihet ökade inte alls, i stället kom administrationens makt att ytterligare stärkas.
I en artikel i tidskriften Axess pekar nationalekonomen Magnus Henreksson med flera ut tänkbara reformer för den svenska högskolan. Avgörande är att ge tillbaka makten till det kollegiala beslutsfattandet där professorerna får styra. Högskolestyrelserna bör bestå av en klar majoritet från akademin och de så kallade allmänrepresentanterna ska vara i minoritet. Rektorn ska utses av kollegiet och dess roll ska vara att leda bland jämlika, inte att agera VD.
Men det är inte bara politikens logik som skadat akademin, utan även när marknadens logik tillämpas. Dagens ekonomiska ersättningssystem är ett exempel på det i vilket man får ”betalt” för antalet studenter som passerar utbildning med godkända betyg. Systemet präglas av resultatstyrning hämtat från näringslivet, studenterna reduceras till kunder och akademin blir en utbildningsfabrik åt näringslivet.
Insikten om politikens och marknadens gränser i dagens Sverige är försvinnande liten. Fler bör läsa Hans L Zetterberg.
