Sverige behöver fler lärare. Att starta upp fler platser på lärarutbildningen är ingen lösning. Först måste studenterna vilja söka överhuvudtaget.
Det finns några saker som diskuterats mer intensivt än andra under mina snart fem år i Lund. Vad det finns för utgångsplaner i helgen är en sådan sak. Vad vi ska göra med resten av våra liv, är en annan.
Och så fort det senare kommer på tal tycks det alltid finns en återkommande reservplan.
– Om allt skiter sig får jag väl bli lärare.
Under mina år som student har jag bara träffat en handfull som faktiskt pluggar till lärare. Men, med reservation för en skev bekantskapskrets, verkar de flesta ha tänkt tanken. Om det inte vore för den låga statusen, lönen, Pisa… Ja, ni fattar.
Samma tankar presenteras i Lärarförbundets rapport ”Allt annat än lärare” från 2012 där 1 000 gymnasieelever intervjuats om sina framtidsplaner. Var fjärde elev som tänkt plugga vidare har övervägt lärarutbildningen, men bara tre procent trodde att de skulle söka den. Dessutom är det gymnasieelever med högst meritvärden i grundskolan som i störst utsträckning funderat på lärarutbildningen.
Jag tänker på det när jag läser om regeringens två senaste satsningar på högskolan. Den första handlar om just lärarutbildningen. För att möta behovet av fler lärare ska de fram till 2019 expandera programmet med ytterligare 6 000 utbildningsplatser. Det är en snabb åtgärd, men knappast någon lösning. Det är inte bristen på utbildningsplatser som resulterat i så få lärarstudenter. Snarare tvärtom. Att det räcker med 0,1 på högskoleprovet för att komma in ger snarare motsatt effekt.
Den andra satsningen som regeringen nyligen lanserat handlar om breddad rekrytering till högskolan. Det är fortfarande tre gånger så vanligt att de som har högskoleutbildade föräldrar går vidare till högre studier än de vars föräldrar endast har gymnasieexamen. Nu ska saken analyseras och goda exempel från landets högskolor presenteras.
Det finns såklart inga enkla lösningar på varken ointresset för lärarutbildningen eller den sociala snedrekryteringen. Ändå kan jag inte undgå att tänka att en större satsning på det första också skulle resultera i en förändring av det senare.
Vill regeringen göra verklighet av några ambitioner måste lärare bli en prestigeutbildning. Höj lönen och antagningsgränsen. Erbjud utbildning i världsklass. För om skolan någonsin ska kunna bli en plats där alla elever utrustas med likvärdiga möjligheter kan inte läraryrket tillåtas vara en nödlösning om allt annat skiter sig.
Annika Skogar
Redaktör
