Statsministerafton utan stringens

- in Recension
@Casper Danielsson

RECENSION Sveriges statsminister Stefan Löfven drog fullt Universitetshus och lite till när han gästade sin första Statsministerafton hos Studentafton. 

År 1956 inleder Tage Erlander statsministeraftonstraditionen med sitt första besök i Lund. Han kom till slut att besöka Studentafton hela 19 gånger. Nästan 60 år senare för Stefan Löfven traditionen vidare när han under måndagen gästar Lund och Studentafton för sin andra gång. Första gången som statsminister. Men han lär inte återvända 17 gånger till.

Stefan Löfven inleder statsministeraftonen inför en full universitetsaula med ett anförande om Socialdemokraternas politiska riktning. Det känns som ett år för sent. Eller möjligtvis två och ett halvt år för tidigt. Orden är som hämtade från valfritt torgmöte i perioden 2014 års valspurt.
– Ett: Vi måste investera mer. Två: Vi måste bedriva en innovasionspolitik. Tre: Vi ska utrusta alla med en kunskap som kan rusta dem för ett yrkesverksamt liv, säger Stefan Löfven om hur han vill uppnå regeringens mål om lägst arbetslöshet i EU till 2020.
– Ta vara på tiden att bilda dig. Kunskapen som du kan få här kommer du kunna ha med dig hela livet. Studier är en enorm fördel, lägger han till.

Efter 30 minuter i talarstolen slår sig Stefan Löfven ned i en fåtölj bredvid kvällens moderator Kristoffer Triumf. I teorin gillar jag kontrasterna. En mjuk och superpersonlig intervjuare i Kristoffer Triumf ska försöka dechiffrera en svår Stefan Löfven och visa personen bakom fasaden. Men i praktiken är det ett haveri.

Kristoffer Triumf och Stefan Löfven visar sig vara två oförenliga ting. Som olja och vatten lyckas de aldrig liera sig med varandra och samtalet skaver – rejält. Det känns som de talar två olika språk. Kristoffer Triumfs personliga intervjustil lirar inte alls med Stefan Löfvens ”kroniska pinne i röven” i publika sammanhang.

Hur trivs du som statsminister, då? frågar Kristoffer Triumf samtidigt som han tittar ner i sina papper.
– Det är jättekul, säger Stefan Löfven.

Har du mycket att stå i?
– Det är förstås ett intensivt arbete, men det är också oerhört intressant.

Jag känner mig redan obekväm, vrider mig i stolen och börjar omedvetet att leka med telefonen. Min journalistkollega bredvid mig har i stora bokstäver antecknat ”TRÅÅÅÅKIG” i sitt block och lagt ifrån sig pennan. Att ha betalat hundra spänn för att se två medelålders män i maktposition kallprata är inte okej.

Kristoffer Triumf applicerar samma lågtflygande intervjumetod som i sin succépodcast Värvet. Det kan vara lite frågor om vad som helst: Hur Stefan Löfvens flygvanor ser ut, vilka misstag han själv anser sig ha begått som statsminister, om han spelar Wordfeud och huruvida han googlar på sitt namn. Det är högt och lågt. Lite för ofta lågt.

En avsaknad av stringens är smärtsamt tydlig. Som åhörare är det väldigt svårt att veta var Kristoffer Triumf vill ta intervjun. Man får intrycket av att han kastar ut alla frågor han kan komma på, och hoppas att någon funkar. Han drar sig inte heller för att flika in med one-liners när tillfälle ges. Roligt och välfunnet, men jag vet inte riktigt hur Stefan Löfven känner om att vara den nästmest folkkäre på scen.

Även en blind höna hittar ibland ett korn. När Stefan Löfven får frågan om vad som sårar honom, svarar han ”orättvisa” och berättar en anekdot från högstadiet där han stått upp för en vän som var orättvist beskylld för något bus. Han får då går till rektorns kontor och vägrar be om ursäkt till hans vän också fått en ursäkt. Det var en av de få gångerna under kvällen man fick se även vem människan Stefan Löfven är.

För människan Stefan Löfven är ingen fullfjädrad estradör – det märks. Kristoffer Triumfs arbete med att göra en personlig intervju med en så reserverad person är inte lätt.

Bäst blir det när Kristoffer Triumf väl lämnar ifrån sig micken för frågor från publiken. Stefan Löfven svarar lagom långt och lagom kärnfullt på relevanta frågor om en feministisk politik, utbildning och det finska valresultatet. Då har han kommit till sin rätt.

Statsministermaterial? Ja, kanske. Men han är ingen landsfader i Tage Erlander-mått mätt. Och han lär behöva bra mycket mer än 17 framträdanden till på Studentafton för att nå dit.