1950 tryckte Åke K G Lundquist Lundagårds mest omtalade omslag. Men där studenterna såg snusk såg han något annat.
– Den här bilden minns jag väl!
Åke K G Lundquist ser det första som mötte Lundagårds läsare 1950 – en skiss av ett par som har sex i en påhittig ställning. Den är känd som en av de mest provocerande omslagen i tidningens historia.
Just i dag fyller Lundagård 95 år, och fyra dagar tidigare har Åke K G Lundquist firat sin 91:a födelsedag. Han är den äldsta före detta redaktören som fortfarande är i livet.
Bland uppradade böcker och tidningsutklipp på bordet ligger också en sparad inbjudan till tidningens jubileumsfest i maj. Det är en av få kontakter han har haft med Lundagård på många år. När en del redaktörer blev framstående journalister valde Åke K G Lundquist en mer anonym tillvaro.
1950-talets Lundagård var en helt annan tidning än i dag. I bagaget fanns Lundagårds tidiga år, med mästerliga verser av framstående poeter – och prestationsångesten de förde med sig.
Samtidigt stod Lundagård periodvis närmare studentlivet än vad den någonsin gjort, varken före eller efter. Inte minst genom 1956 års redaktör Hasse Alfredson, det studentikosa Lund personifierat.
Engagemang, spex och student- aftnar var centralt. Men det tilltalade inte alla.
– Jag var inte intresserad av studentlivet. Jag åkte hellre till Danmark och besökte utställningar, säger Åke K G Lundquist.
Han brann främst för formgivningen och litteraturen. Lundagård blev en scen för unga modernister som utmanade de gamla sätten att skriva prosa.
Det kunde också bli protester, som när Bertil Ströhm skrev en predikan, fyra sidor lång, innehållandes smärtans blod, men inga versaler eller punkter.
Men upplevde du någon kris?
– Det skulle vara det där omslaget i så fall. Dess motiv, det är nästan förbjudet, säger Åke K G Lundquist.
Kritiken kom varken från ansvarig utgivare eller lättstötta lärare. Det var studenter som visade avsky mot bilden och hur han i sin ledare ville klargöra ”Lundagårds ställning”.
Åke K G Lundquist tittar på omslaget igen. Trots kritiken har han alltid varit stolt över det, meningen var inte att provocera.
– Bilden handlar inte enbart om studentlivet, utan om livet i sig. Det var en mycket medveten grej att Lundagård skulle spegla sin tid, konst och vetenskap. Jag försökte hela tiden vara i jämnhöjd med konstlivet.
Under stora delar av sitt liv hade han Köpenhamn och konstutställningarna där som en fast punkt.
Det var också där teckningens upphovsman, den berömda konstnären Gerhard Henning, hade sin bas.
Omslagen speglade sällan tidningarnas innehåll på den här tiden, de stod för sig själva med sin innebörd.
Vad bilden representerar ligger i betraktarens ögon. Där Åke K G Lundquist såg liv i linjer och former, såg andra enbart snusk – och så är det än i dag. 65 år senare har det inte rubbat hans åsikt.
– Jag tycker att bilden är mycket vacker, säger han och ler stolt.
