Samma plats, samma tid, år efter år. För många som passerar Clemenstorget är blomsterförsäljaren vid den röda skåpbilen ett känt ansikte. Men få vet vem han är.
Vissa saker förändras över tid medan andra består. Förändringen märks särskilt mycket i en stad där en stor del av invånarna är studenter som flyttar när de pluggat färdigt. En ständig förgänglighet.
Mitt i allt detta finns en blomsterförsäljare på Clemenstorget i Lund. Han står vid sin röda skåpbil från tidig morgon till sen eftermiddag, måndag till lördag, och säljer blommor. Medan människor rusar till och från tågen sitter han ständigt i bakluckan och hälsar på förbipasserande.
– Det är förbjudet att stå här på söndagar, då åker jag i stället till grossisten och handlar veckans blommor. De är importerade från Holland, säger han.
Men om det var tillåtet att sälja på söndagar och röda dagar skulle han stå då också, försäkrar han.
Hans namn är Verner Karlsson och är snart 74 år. Att sälja blommor sex dagar i veckan håller honom igång.
– Det här är min hobby. Jag jobbar med min hobby på heltid, säger han stolt.
Han tar aldrig ledigt från jobbet. I alla väder står han ute och säljer blommor, från högsommarvärme till februaris köldknäppar.
När det varit alldeles för dåligt väder har han ändå tagit sig till sin arbetsplats, men stängt igen efter några timmar om det varit folktomt. Men det har inte hänt särskilt ofta.
Så mycket mer än försäljningen på torget blir det inte för Verner Karlsson. Han har ingen familj och inga husdjur. När han kommer hem tittar han en stund på TV innan det är dags att lägga sig, för att sedan vakna upp tidigt nästa dag.
Exakt hur längesedan det var Verner Karlsson började har han glömt. Inte undra på när dagarna flyter samman och veckor till slut blir år.
– Jag har sålt blommor i minst 25 år men det är nog mer än så. Jag har i alla fall stått här på Clemenstorget de senaste tolv åren, säger han och skrattar.
Det känns nästan som om det är första gången det slår honom att det har gått så lång tid.
Tidigare brukade Verner Karlsson stå på Mårtenstorget. Men det blev för besvärligt med eftermiddagsparkeringen och det verkade som att fler människor passerade vid stationen.
Innan han började sälja blommor jobbade han på ett företag som importerade grönsaker och blommor från Europa till Sverige. Där jobbade han länge innan han sa upp sig. Han tyckte det var dags göra något annat.
– Det var trevligt på företaget, men det är trevligt här också, säger han och vinkar till förbipasserande.
Hälsningarna sker inte alltid på Verner Karlssons intiativ. Det är tydligt att människor på väg till sina jobb eller föreläsningar är vana att hälsa på honom.
Känner du igen många?
– Ja det är samma människor som passerar här varje dag, säger han.
Efter ett tag kommer en man fram och ger honom en wienerlängd. Verner Karlsson tackar och frågar om mannen vill ha en blomma. Mannen säger att det är bra och tackar nej.
– Det var chefen för caféet på Ica. Han är snäll och ger oss lite godsaker ibland, förklarar Verner Karlsson och lägger fikabrödet i bilen.
Han jobbar ensam, och tycker inte att han behöver några medhjälpare. Lunchrast tar han inte, han har med sig mat hemifrån.
Verner Karlsson är från Lund, men har aldrig gått på universitetet. Han bor fortfarande i stan och säger att han aldrig tröttnar på den.
– Jag har ingen anledning att flytta härifrån. Jag trivs bra och människor är trevliga här. Jag vet inte vart jag skulle flytta annars, svarar han.
Har du aldrig känt en morgon att du hellre skulle vilja stanna hemma?
– Nej nej!
Det verkar nästan som att frågan är den mest absurda någon skulle kunna ställa till honom.
Varje dag lindar Verner Karlsson in människors nyköpta blommor i blomsterpapper. Då och då blir han ett glatt inslag i någon stressad students morgon, genom att få hen att stanna upp en sekund och säga ”hej!”.
Kontrasterna mellan hur Verner Karlsson lever sitt liv jämfört med de flesta människor som passerar honom kunde inte varit större. Han vill inte vara någon annanstans än där han är, på Clemenstorget varje dag, mellan halv sju på morgonen och sex på eftermiddagen.
Medan andra springer in i livet på jakt efter den perfekta bostaden, arbetsplatsen och förhållandet, verkar Verner Karlssons enda kriterie till en bra vardag vara att det ska vara trevligt.
Just trevligt är ett ord som återkommer när Verner Karlsson pratar om sitt jobb. Han behöver ingen smart telefon att försvinna in i när folkflödet är segt på måndag förmiddag. Det finns inget instagramkonto kopplat till hashtagen #blomverner. Han vet förmodligen inte riktigt vad allt det där är.
Och allt Verner Karlsson berättar säger han med ett leende. Han behöver inte hävda sig för att folk ska se honom. Det räcker bara med ett leende och en handvinkning.
När sedan arbetsdagen är över kommer han hem till en tom lägenhet, vilket kan låta ensamt. Men han verkar inte sakna något. Det kanske rent av är skönt med lite ensamhet efter elva timmar på Clemenstorget med tusentals passerande människor.
Mycket tyder på att Verner Karlsson gör detta av passion och att pengar är en bisak.
Två damer kommer fram och köper några blommor. Efter köpet pekar damerna på en annan blomma.
– Hur mycket kostar den vita där, frågar en av dem.
– Åtta kronor, svarar han och tar fram en påse.
– Hurså? Arton?
– Nej åtta, säger han.
Men eftersom han gav sex kronor växel på det förra köpet erbjuder han dem blomman för fem.
Damerna accepterar och Verner tar femkronan, ler, och vänder sig till nästa kund.
- Namn: Verner Karlsson
- Ålder: 73 år
- Pluggat: Inte på universitetet
- Gör: Blomsterförsäljare på Clemenstorget i Lund
Text: Sofia Esfandi
Foto: Najla Vallander
