Hur är det att som ensam frilansjournalist täcka in områden i världen som de stora medieföretagen undviker? Detta föreläste Joakim Medin, som i februari satt en vecka i syriskt fängelse efter att ha arbetat som frilansjournalist i landet, om för Lunds journaliststudenter.
När Joakim Medin i februari i år greps tillsammans med sin tolk Sabi Omar och sattes i syriskt fängelse kunde han lika gärna ha blivit en av de där journalisterna som fängslas när de gör ett arbete utomlands och sen försvinner för alltid. I stället frigavs båda sedan det kurdiska partiet PYD förhandlat med de syriska regimtrupperna.
Under sin föreläsning för journaliststudenterna i Lund i måndags var därför Joakim Medin noga med att betona att det blir allt farligare att arbeta som journalist i konfliktzoner.
– Tidigare ville även terrorgrupper att det skulle finnas internationella journalister i länderna där de verkar så att de skulle kunna skildra även deras historia. Men i och med teknikutvecklingen har terrorgrupperna blivit allt bättre på att själva kabla ut sin information. Man anser sig inte längre behöva internationella journalister för att få ut sin version, säger Joakim Medin.
Att det, som journalistkollegan Martin Schibbye uttryckte det, nu ”råder jaktsäsong på journalister”, är något som Joakim Medin skriver under på. Under 2014 dog 61 journalister varav 17 medan de arbetade i Syrien. Joakim Medin tycker att det är tråkigt att detta inte har lett till någon positiv motreaktion från de större medieföretagen.
– Klimatet har lett till att färre journalister skickas ut, vilket i sin tur gör att frilansarna får ansvar för att täcka det som händer, säger han.
Joakim Medin menar att de större medieföretagen hade kunnat agera annorlunda. De hade kunnat investera mer pengar i säkerhet, utrustning och möjlighet att hålla kontakt med sina journalister. I stället råder på nyhetsredaktionerna i Sverige i dag något som Joakim Medin säger kallas för ”Syrienpolicyn” som innebär att redaktionerna inte köper material från frilansare som är på plats i Syrien.
Policyn har dock enligt Joakim lett till att redaktioner som ändå vill ha hans material uppmanar honom att åka en sväng ut ur landet för att de ska kunna köpa det av honom .
– Ofta uppmanas man även att jobba gratis. Tidningarna vill intervjua en om läget på plats och när jag sagt att jag ju har en del omkostnader för att vara här och att jag i så fall skulle vilja ha en slant för besväret leder det ofta till ett nej., säger Joakim Medin.
Nu talar han trots allt i ett rum där majoriteten av publiken är journaliststudenter. Ska de då ge upp sina eventuella drömmar om att åka utomlands och täcka konflikter, eller hur ska de bära sig åt för att faktiskt kunna lyckas? Joakim Medin är helt på det klara med vad som är hans första råd: Du ska inte tänka dig att det här som hände honom är ett sätt att bli journalist.
I stället tycker han att du ska dra i bromsen och tänka – varför vill du åka till det här landet och vad fyller det för syfte? Har du en klar plan framför dig?
– Det sämsta du kan göra är att åka till ett farligt ställe och inte ha ett klart syfte. Det här arbetet drar till sig en del unga ganska oerfarna utan klart syfte som vill åka ut och göra scoop. Du utsätter du dig bara för en massa farligheter – och riskerar dessutom att missa tillfällena.
Men vad ska då en gröngöling göra som vill förbereda sig på arbete i en riskzon?
– Börja med att besöka ett flyktingläger för att inte få en chock. Börja med att vistas i halvdiktaturer, säger Joakim Medin.
Mot slutet får han en fråga om hur han klarar sig ekonomiskt under dessa förhållanden och Joakim Medin svarar att han har väldigt många bra nudelrecept.
– På det sättet lever jag fortfarande som jag var student, skrattar han.
