Verkshöjden var inte överdrivet hög.
En frilagd mansrumpa inklippt på en bild av Lilla Fiskaregatan. Och så texten: ”Den som inga pengar har, han får gå med rumpan bar”.
Ändå fick jag ägna en ansenlig del av min redaktörstid till att försvara Lundagård juridiskt mot anklagelser om att tidningen kränkt upphovsmannens konstnärliga egenart.
I mitt första nummer som redaktör 2005 publicerade jag ett utsnitt av montaget – som var en annons för Kreditkassan – för att illustrera en artikel om kassans höga ränta.
Upphovsmannen till bilden ilsknade till rejält. Förmodligen för att han var verksamhetsansvarig för Kreditkassan och ogillade rapporteringen.
Han skickade vidare fallet till Bildombudsmannen (i praktiken en indrivare som jobbar på provision). Plötsligt låg en räkning på över
19 000 kronor i redaktionens postfack. Jag bestred fakturan och gav mig fan på att lära mig allt om upphovsrätt.
Det kom att behövas. Indrivaren stämde Lundagård för upphovsrättsintrång. Parallellt med redaktörsarbetet fick jag ägna kvällar och nätter åt att skriva olika inlagor för tidningens räkning. Likt en rättshaverist fann jag med tiden en viss glädje i det.
I hovrätten fälldes slutligen tidningen – men bara för nätpubliceringen. Ersättningen sänktes till 2 500 kronor och än i dag kan jag glädja mig åt den låga timpeng det måste ha inneburit för Bildombudsmannen.
Vid det laget hade det dock hunnit gått fem år och ytterligare två redaktörer och en styrelseordförande hade tvingats ödsla tid på min publicering (förlåt!).
Bildombudsmannen blev sedermera känd som ombudet som för Kent Ekeroths räkning försöker driva in pengar från dem som publicerat järnrörsfilmen. Också det ett verk med ganska låg verkshöjd.
Patrik Kronqvist
Ledarskribent Expressen
Redaktör 2005-07
