Jag får be om ursäkt för min frånvaro. Jag har jobbat dag och natt med uppsatsen den senaste tiden. För att hantera situationen har jag börjat kalla min uppsats ”fienden”. Dessa teoretiska ramverk som inte går att applicera på analysdelen, bakgrundskapitlet som måste kortas ner – det är jag och fienden som drabbar samman. Det senaste tio dagarna har varit som ett avgörande slag. Jag och fienden har slagits till sista blodsdroppen. Kastat in division efter division av unga pojkar i kulspruteelden.
Men nu är jag ute på andra sidan. Det finns en uppsats, den kan bli klar i tid. Detta kan gå. Jag har brutit ryggen på fienden, han vet det och jag vet det. Jag har skickat bud och bett om hans villkorslösa kapitulation, men han vägrar. Jag har ingen aning om vilka desperata metoder han nu kommer använda med ryggen mot väggen. Vi lär mötas igen, fienden och jag.
