Det oberoende studentinflytandet är inte ett faktum. Kårerna står snarare i en beroendeställning till universitetet. Det skriver utbildningspolitiska krönikören Angelica Kauntz.
För fem år sedan avskaffades kårobligatoriet, sedan dess har studenterna inte längre en skyldighet att vara medlemmar i studentkåren. I Lund och Uppsalas fall inte heller nationen. Kårerna lämnades kvar med ett mindre statligt ekonomiskt stöd, där nu lärosätet får backa upp med extra pengar för att täcka verksamhetskostnaderna.
Studentkårerna har som uppgift att granska universitet och högskolor ur ett studentperspektiv, likaså att tillsätta studeranderepresentanter i varje beslutande organ. Utan kårerna skulle studenterna inte vara aktörer inom akademin. Utan studentinflytande skulle utbildningskvalitén sänkas markant.
En kan tycka vad en vill om obligatoriets avskaffande. Det oroväckande i det hela är kårernas oberoende. Studentkårernas verksamhet regleras i lag och ska finnas vid lärosätet. Samtidigt är det lärosätet som är en mellanhand och betalar ut det statliga stöd som kårerna får. Lärosätet beslutar likaså vilken och vilka kårer som ska finnas. De som ska granska är beroende av de som granskas ska. Det oberoende studentinflytandet är inte är ett faktum – kårerna står snarare i en beroendeställning till universitetet.
Detta medför inte sällan en besvärlig situation, då parten som ska kunna kritiseras är samma som ska ge ekonomisk trygghet. Det kräver goda relationer som kan ge problematiska situationer. För hade egentligen LUS vågat gå ut och kritisera Per Erikssons julledighetsbeslut så hårt om det inte varit så att han skulle gå av?
Studiebevakning är en gemensam angelägenhet som gynnar alla studenter och avgörande för utbildningskvalitén. Kårerna har en lagstadgad skyldighet att representera alla studenter oavsett dess medlemskap eller ej. Det är inte rimligt att kårerna endast ska finansiera sin verksamhet genom medlemsavgifter.
I Lund kanske inte detta ses som ett problem i och med den höga medlemsanslutningen, tack vare Studentlund, men många kårer med bristande medlemsantal i Sverige har helt andra ekonomiska förutsättningar.
Det är oroväckande att studentkårer vid olika lärosäten har olika förutsättningar. Det behövs ett finansieringssystem av kårstödet som garanterar ett hållbart studentinflytande och skapar en likvärdighet mellan kårerna. Annars fortsätter kårerna vara i en situation där de kritik mot universitetet måste stå tillbaka för goda relationer och en ekonomisk trygghet.
