Kriserna vi överlevde – och glömde

- in Nyheter

Sveriges främsta studenttidning fyller 95 år. Lundagård har förbrukat mer än nio liv för att överleva genom åren. Men fortfarande finns en kris som tidningens ägare blundar för.

Ofta porträtteras studentlivet som en bubbla ställd vid sidan av den riktiga världen. Ingen beskrivning skulle kunna vara mer felaktig. De senaste 95 åren har världens kriser stått som spön i backen och det har sällan gått studentlivet obemärkt förbi.

Till mäns förtret har kvinnor tagit plats vid universiteten. Världskrig har briserat, och 1960-talets revoltivriga studenter mötte sin tid med kompromisslöshet.

Somliga kriser inom studentlivet har varit interna, som när kårobligatoriet avskaffades 2010. Andra har bestått över tid. En sådan kris är kårernas ihållande problem med att bemanna sina poster, vilket uppmärksammades av Lundagård redan 1921. Kårernas demokratiska legitimitet har sedan dess fortsatt vara en källa till höjda ögonbryn.

När drivor av gamla upplagor ligger framför en blir det tydligt: samtiden och omvärlden har alltid hittat sina vägar in i Lundagård. Bubblan spricker beständigt.

Den ekonomiska krisen och förändrade medievanor har fått dagens Lundagård, liksom all media som är beroende av annonser, att stukas ekonomiskt. En följd därav har blivit överhängande hot om nedskärningar.

Att dagens kårer stramat åt sin finansiering av Lundagård har inte förenklat något. Sedan 2010 har den summa tidningen får av kårerna per student mer än halverats. Dagens belopp ligger i otakt med tiden, från att ha varit 24 kronor/student 2010 till att i dag ligga på 10 kronor/student.

Att ha ägare som saknar långsiktiga visioner för sin tidning och inte säkrar utbildningsbevakningen är milt uttryckt en kymig affär för en organisation vars syfte är att tillvarata studenternas intressen.

Linus-GibornLagom till 95-årsjubileet kan konstateras att kriser varit stapelvara i Lundagård, och i Lunds studentliv i allmänhet.

Vissa övervinns, andra glöms.

Kårerna överlevde obligatoriekrisen.

Synd att Lundagårds underfinansiering varit desto enklare att glömma.

Linus Gisborn
Jubileumsredaktör