Även universiteten drabbades när kriget flammade upp i Syrien. Landets studenter flydde åt alla håll och spreds över världen. De som hamnade i Jordanien lärde sig snabbt att de inte skulle få något gratis.
Det började dyka upp män med maskingevär på Rashas universitet. Vägen från Syriens huvudstad Damaskus till universitetet en bit utanför stan belamrades av vägspärrar och regeringstrupper.
Gerillagruppen Den fria syriska armén kontrollerade flera områden längs vägen och blodiga strider bröt ut nästan varje dag. Flera studenter Rasha kände dödades på väg till föreläsningar och seminarium.
– Jag slutade att gå dit, det var för farligt. Jag fastnade i vägspärrar och fick panikattacker, jag kunde inte andas. Jag sa till mina föräldrar att jag inte ville vara kvar längre. Efter ett tag bestämde vi oss för att fly till Jordanien.
Men livet i det nya landet blev inte enkelt. Rashas föräldrar, som varit framgångsrika företagare i Syrien, förbjöds att arbeta. Släkt och vänner var kvar i Syrien, där kriget brutaliserades och vansinnet tog över. Hon hamnade i en depression och beskriver det som den värsta tiden i sitt liv.
– Jag bara grät och grät. Eftersom det är mycket dyrare att läsa på universitetet här var det nästan omöjligt för mina föräldrar att betala för det. Min pappa grät också, det är fruktansvärt att se sin pappa gråta, säger hon.
Tiotusentals studenter på flykt
Rasha är på intet sätt ensam. De syriska flyktingarna i Jordanien räknas numera i miljoner. Inga siffror över hur många av dem som är universitetsstudenter finns att tillgå, men det rör sig troligen om tiotusentals.
Rapporten Uncounted and unacknowledged från University of California ger en dyster bild av läget. Den akademiska infrastrukturen i Syrien har i praktiken kollapsat. Att läsa eller arbeta vid syriska universitet är förenat med livsfara.
De studenter som försöker återuppta sina studier utanför landet får i regel ett ogästvänligt bemötande. I Jordanien möts de av tredubblade terminsavgifter, jämfört med jordanier vid statliga universitet. De tvingas söka sig till privata skolor, där avgifterna är så höga att enbart en försvinnande liten andel privilegierade studenter klarar av att betala. Dessutom kan de i regel inte tillgodoräkna sig den utbildning de fått i Syrien. De får vända sig till den syriska ambassaden för att skaffa fram rätt papper.
Men där finns ingen hjälp att få om man inte har ett utresevisum från Syrien. Den som flyr hals över huvud hinner inte skaffa ett sådant. De allra flesta slutar helt enkelt att studera.
Universitetsutbildning värdelös
På ett hjälpcentrum för syriska flyktingar i Amman volontärarbetar Tasnin. Hon är i 25-årsåldern och pluggade till civilingenjör i Damaskus när hennes hemstad omringades av regeringsstyrkor och 200 av stadens invånare kallblodigt dödades.
Hon flydde till Jordanien, men blev fort varse att det jordanska utbildningsväsendet inte skulle välkomna henne med några öppna armar. I Syrien hade hon läst till civilingenjör i tre år, men när hon visade upp sina papper från universitetet i Damaskus fick hon ett snabbt och bryskt svar: de här pappren har du ingen användning för här.
– Jag förstod att det inte var någon idé att argumentera och skrev motvilligt in mig på ett program i interiördesign. Långsamt började jag ta in att tre års studier hade runnit mig ur händerna på en förmiddag, säger Tasnin.
”Hur ska man kunna fokusera på en sluttenta när man fått ett sådant besked?”
På samma hjälpcentrum jobbar en annan volontär, Ahmed. Han skyfflar ner socker i sin kopp te och berättar att han flyttade från Damaskus till Amman före kriget för att plugga.
Men när de första flyktingströmmarna kom över gränsen förändrades attityden mot honom. Han fick höra att han borde åka hem och plugga i sitt eget land. Ahmed viker ner blicken en sekund.
Sedan säger han att det allra svåraste är att kunna fokusera på studierna när bomberna faller i hemlandet. Alla syrier här känner någon som är kvar där hemma, ofta någon av de allra närmaste.
– Dagen innan våra sluttentor fick en syrisk klasskamrat och nära vän till mig veta att strider hade blossat upp i hans stadsdel i Damaskus. Familjens hus hade blivit sprängt i småbitar. Två av hans kusiner och hans mormor hade dött. Hur ska man kunna fokusera på en sluttenta när man fått ett sådant besked, frågar sig Ahmed.
Först tenta, sen smuggelbåt
Den utlänning som vill arbeta i Jordanien måste ansöka om arbetstillstånd. Syriska flyktingar tilldelas inte sådana. Så vad ska de göra när de till slut är färdiga med studierna? Rashas bror åkte till Turkiet samma dag som han lämnat in sin sista tenta. Därifrån betalade han för att komma med en smuggelbåt över havet till Grekland och därefter vidare till Tyskland.
– Han pratar nästan aldrig om hur det var, han säger bara att det var det värsta han varit med om i hela sitt liv, säger Rasha via Skype från Tyskland där även hon bor i dag.
Med hjälp av europeiska vänner lyckades hon ta sig in på ett masterprogram i arkitektur, också i Tyskland.
Arkitekt vill bygga upp Syrien igen
En ytterligare tragisk konsekvens av massflykten från Syrien är att det humankapital som kommer behövas för att bygga upp landet igen nu försvinner ut i världen. Många får inte en ärlig chans att studera, och de som väl får det kanske aldrig återvänder till Syrien.
Men Ahmed är besluten, en dag kommer han att vända tillbaka för att reparera sitt sönderbombade hemland.
– Jag är arkitekt och jag har ett ansvar mot mitt land, jag måste hjälpa till att bygga upp det igen. Jag anser att det är alla syriska studenters plikt att hjälpa till. Kanske kan vi alla återvända en dag med all vår kunskap och alla våra erfarenheter och bygga upp landet från grunden, säger Ahmed.
