Historiskt sett bör inte Sverige ses som jämlikt. Detta menade en av forskarna som föreläste under ekonomisk-historiska dagen.
Under årets ekonomisk-historiska dag stod jämlikhet i fokus då institutionen med samma namn bjöd på föredrag i AF-borgen. Ett fyrtiotal studenter och forskare hade samlats för att höra bland andra Patrick Svensson, docent i ekonomisk historia, föreläsa. Han inledde sitt fördrag med att beskriva två vanligt förekommande men motstridiga synsätt på jämlikheten i Sverige.
Det ena, som gör gällande att Sverige är mer jämlikt idag jämfört med föregående århundraden, är förknippat med den franska nationalekonomen Thomas Piketty och hans bok Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. Thomas Piketty menar där att ojämlikheten nådde en kulmen vid 1900-talets början och sedan minskade som en följd av bland annat välfärdstatens framväxt, för att på senare tid ha börjat öka igen.
Det andra synsättet hävdar att Sverige historiskt sett varit jämlikt. Patrick Svensson nämner att de som förespråkar detta synsätt brukar hänvisa till det faktum att en självägande bondeklass länge stått i centrum för utvecklingen i Sverige.
Går det då att finna stöd för endera påstående? Ja, efter att ha analyserat boupptäckningar från olika delar av Sverige åren 1750-1900 tycker Patrick Svensson sig kunna göra det. Till sin hjälp tar han en så kallad ginikoefficient, ett ekonomiskt mått på ojämlikhet enligt vilket ett samhälle vid en given tidpunkt ses representera ett värde mellan 0 (maximal jämlikhet; 50 procent av befolkningen äger 50 procent av alla tillgångar) och 1 (maximal ojämlikhet; en enda person äger 100 procent av samhällets tillgångar). Enligt Patrick Svensson har ginikofficienten i Sverige pendlat mellan 0,75 som lägst (år 1750) och 0,90 som högst (år 1900).
Hur ska då dessa siffror tolkas? Patrick Svensson menar att när Sveriges tal jämförs med andra länders så kan de ge sken av att Sverige länge varit ett jämlikt land. Han är dock noga med att framhålla att en sådan tolkning bara är rimlig så länge man talar om relativ jämlikhet. Ser man istället till jämlikhet i absoluta termer blir bilden en annan.
— Även en jämförelsevis låg ginikoefficient på 0,75 (Sveriges lägsta notering, år 1750) ligger betydligt närmare 1 än 0.
Historiskt sett har alltså Sverige varit mer ojämlikt än jämlikt. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att Patrick Svenssons forskning därmed stämmer överens med Thomas Pikettys linje – som på senare tid anklagats just för bristande empirisk förankring.
Föredraget därefter knöt an till en av senare års mest omdiskuterade jämställdhetsfrågor – föräldraskapets påverkan på mäns kontra kvinnors karriärer. Maria Stanfors, professor i ekonomisk historia, menade att Sverige visserligen är ledande på området jämställdhet men att det fortfarande finns saker att göra, inte minst när det kommer till familjebildning.
Att som kvinna skaffa barn var länge förknippat med att halka efter karriärmässigt. Under 1990-talet började emellertid denna trend att brytas, men bara för de som fick barn vid ett enskilt tillfälle. Nyckelordet här är tid. Att som kvinna föda barn vid fler än en tidpunkt har nämligen fortsatt att vara förbundet med stora svårigheter vad gäller att komma ikapp männen lönemässigt. Detta på grund av de många år som kvinnor lägger på barnuppfostran och hushållsarbete. Maria Stanfors kom här fram till den överraskande slutsatsen att det för kvinnors karriärer är betydelselöst om de väljer att få ett barn eller tvillingar.
— Det går alltså att tala om två för priset av en, säger hon, varpå publiken skrattar.
Att Maria Stanfors vidrörde frågor som engagerade publiken stod klart – föredraget som enligt schemat skulle hålla på i en kvart pågick mer än dubbelt så länge. Under den utdragna frågestunden frågade en man i publiken, måhända smått tagen av mödrarnas dilemma, vad han ska tänka på när det blir dags för honom själv att bli förälder. Maria Stanfors gav följande svar:
—Sätt dig ned och förhandla med din partner. Låt henne inte ta disken själv.
Text: Mathias Alexandersson
