Under den urbaniseringsdebatt som rasat under året har det ofta tagits för självklart att unga vill bo i städer. Men vilka faktorer är egentligen viktiga för unga när de väljer var de ska bo efter examen? Och vilka möjligheter finns det egentligen i dag att i praktiken verkligen välja ett liv på landet?
Ett fristående hus med lummig trädgård som är skymd från allmänheten, där man kan odla grönsaker och det är nära till skogen och någon sjö. Addera lite höns och några katter som kommer och går.
Så skulle Jesper Gester, 27-årig student vid Malmö teaterhögskola, allra helst vilja bo.
– Det är nog för att när jag besöker folk som kan sitta på en altan och bara ta på sig gympadojorna och gå upp till en tjärn som ligger utanför huset så märker jag hur bra jag mår av att ha det så – och då tänker jag att det är så här jag vill bo.
Väl tillbaka i sin lägenhet tycker sig Jesper märka att han blir hämmad och inte går ut så mycket i naturen eftersom det känns så krångligt att ta sig dit.
Detta till trots uppger Jesper i den enkät som Lundagård skickat ut till studenterna om hur de vill bo efter examen att han allra helst vill bo i en mindre stad. Vad gäller vilka landskap han skulle kunna tänka sig att bo i kan han bara tänka sig ett enda.
Jesper menar att valet av bostadsort handlar mycket om att han ju vill arbeta med teater och att de jobben ofta mest finns i storstäder. I en liten stad skulle han kunna pendla till jobbet men samtidigt slippa bo mitt i storstadshetsen. Att jobbmöjligheterna är så viktiga för Jesper handlar inte om prestige eller försörjning så mycket som om att det verkligen är teater som han brinner för och vill hålla på med. Men skulle han bli erbjuden ett spännande teaterjobb på en ort där han kunde få förstahandskontrakt och där hans flickvän kunde ha någon sysselsättning skulle han nappa direkt, även om orten var liten. Skulle de tre sakerna finnas på en plats tänker sig Jesper även att han skulle kunna bli långvarig där.
– Ja, jag vill gärna hitta någonstans där jag kan slå mig ner för att jag trivs där och inte bara bo kvar i Borås för att jag kommer därifrån. Jag tror att det egentligen är på landsbygden som jag helst skulle vilja bo, men eftersom jag vill bli skådespelare känner jag inte att jag riktigt har råd att tänka så.
Detta framgår även när Jesper i enkäten får frågan om hans svar om var han skulle vilja bo efter examen skulle ändras i fall det fanns lika stor tillgång till jobb, välfärd och infrastruktur över hela landet. Han svarar då – likt 46 procent av respondenterna – att det skulle förändra hans svar. Vid jämnare förutsättningar skulle han nämligen helst bo på landet – och han skulle nästan kunna tänka sig att bo i vilket landskap som helst.
Unga flyttar till tätorter
I förra veckan presenterade Lina Bjerke och Charlotta Mellander, båda forskare i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping sin studie ”Moving home? Never!” om var unga flyttar efter examen. I studien har de undersökt var de personer flyttat som tagit en universitetsexamen 2001 och sedan analyserat resultatet. Först har de tittat på var personerna bor fem år och sedan tio år efter examen. De har även tagit hänsyn till var personerna bodde fem år före att de tog examen, det vill säga år 1996. Platser som antas vara desamma som personerna ursprungligen kommer ifrån.
Undersökningen visar bland annat att det främst är de unga som inom fem år efter examen fått barn som är mest villiga att flytta tillbaka till en landsbygdskommun. I övrigt kan man se att många högutbildade såväl fem som tio år efter examen har flyttat till en stadskommun. Av de som ”ursprungligen” kommer från landsbygdskommuner och flyttar under perioden flyttar endast 24 procent av dessa till landsbygdskommuner. De som 1996 bott i stadskommuner är ännu mindre benägna att flytta till landsbygdskommuner efter examen. Av de som flyttar från en stadskommun bosätter sig endast 18 procent i en landsbygdskommun.
Det finns ingen vedertagen definition av begreppet landsbygd men i studien används Jordbruksverkets uppdelning av orter – det vill säga kategorierna storstadskommun, stadskommun, landsbygdskommun och glesbygdskommun. Då även de som bor i tätortsnära landsbygd enligt den anses tillhöra stadskommunerna anses dock en person bo i en stadskommun även när denna bor på en ort som ligger ganska långt bort från direkta städer. Bor du på en ort som ligger max 60 kilometer från Stockholm, Malmö eller Göteborg anses du till exempel bo i en stadskommun oavsett hur lantligt du själv tycker att du har det. Att så många unga bor i stadskommuner behöver alltså inte nödvändigtvis betyda att de bor i regelrätta städer. Det som studien däremot gör klart är att en övervägande majoritet av de unga som flyttar under perioden söker sig till en ort som är, eller ligger i närheten av, en tätort.
Vana vid valmöjligheter
Charlotta Mellander tror att detta kan bero på att man i tätorterna har en stark arbetsmarknad och kan erbjuda fler upplevelser.
– Jag tror att vi möter en helt ny generation nu som växt upp med helt andra intryck än vad man gjorde för 20-30 år sedan. De har haft flera tv-kanaler och har internet. De vet mycket mer vad de har att välja på och de vill ha mycket mer än ett bra jobb.
Charlotta Mellander tror att de som kan vinna till sig ungdomar är de kommuner som kan erbjuda både en bra arbetsmarknad och som dessutom har mycket som man kan ägna sin fritid åt. Hon baserar detta på analyser av de orter där unga ofta slår sig ner och vad som kännetecknar dem.
– Men det är inte så att vi har ringt runt och frågat folk hur de vill bo, säger hon.
Jordbruksverket har inte heller ringt runt och frågat folk, men de har genom en online-undersökning år 2012 frågat unga mellan 15 och 24 år var de kommer vilja bo i framtiden – i en storstad, i en större stad, i en mindre ort/stad eller på landet. Flest svarade att de ville bo i en större stad eller storstad. Men vad är det egentligen som avgör hur unga svarar på den frågan?
Vill få ett slags kick
– Kanske att jag bor i någon jättefin lägenhet i en större stad där allt är en dans på rosor och jag gör karriär. Eller kanske att jag får en lägenhet utanför en större stad och börjar bygga mitt liv.
Ungefär såhär föreställer sig Sara Bergström, 20-årig juriststudent, sin framtid. I hennes svar på Lundagårds enkät svarar hon ofta likt de flesta och precis som flera andra respondenter återkommer hon ofta till ett behov av att i sitt liv få uppleva mycket och att utvecklas.
– Visst tycker jag om att ha mina rutiner, men jag vill ändå kunna titta tillbaka och tänka att ”Jag hade ändå rätt kul där i början på min karriär”. Lite jippon ska man väl hinna vara med om, säger hon.
Spontant tänker Sara att det är lättare att hitta dessa nya upplevelser utomlands eller i storstäder. Men hon menar att hon egentligen lika gärna skulle kunna få det genom att dras in i ett spännande projekt i Norrland. Det viktiga är enligt henne att få någon slags kick sådär just efter examen för att förhindra att man inte bara på en gång fastnar på ett jobb.
Trygghet i första hand
I enlighet med de flesta respondenter har Sara satt jobbmöjligheter som den viktigaste faktorn när hon ska besluta sig för var hon ska bo efter examen. Därefter kommer möjlighet att få bostad och tillgång till kollektivtrafik. För henne – och många andra respondenter – tycks det viktigaste vara att först få till en bas av trygghet – när väl det är uppnått handlar resterande mycket om att kunna utvecklas som människa.
– Förutom möjligheterna till boende och jobb vill jag också känna att jag kan förverkliga mig genom flytten, att den kommer att ge mig någonting. Om det sedan är att den gynnar min karriär eller att jag flyttar ihop med min framtida partner och att det blir äventyret, det spelar mindre roll, säger Sara.
Vill ha det lugnt på sikt
Återigen i likhet med de flesta har Sara först svarat att hon helst skulle vilja bo i en storstad efter examen. Vid lika möjligheter till jobb, välfärd och infrastruktur tillhör hon dock de 46 procent som svarat att detta skulle ändra hennes svar om var hon kan tänka sig att bo. De flesta som svarade ja på den frågan uppgav att de då hellre skulle bo i en småstad. Så var fallet även för Sara.
– Det är ju kul när det händer saker och när jag är 24-25 vill jag nog fortfarande ha den där pulsen men sedan kommer det här kanske att avta eftersom jag också är en ganska bekväm person som gillar att ha det lugnt omkring mig.
– I storstan ramlar liksom grejer bara ner i knäet på en och egentligen föredrar jag att bo i en liten stad där jag kan välja om jag vill åka in till de där grejerna eller inte.
Småstadens mysfaktor och lugn till trots hamnar alltså ändå storstaden högst för Sara under rådande förhållanden. Det handlar främst om hon tror att det är i storstaden som de intressanta jobben på advokatbyråer kommer att finnas.
Gärna nära familjen
En faktor som dock inte är så viktig för Sara, men däremot för många andra respondenter, är den om att ha nära till sina nära och kära. På den punkten känner sig Sara ganska flexibel och menar att man ju alltid kan åka och hälsa på dem. En som på den punkten resonerar ganska precis tvärtom är Axel Berg, 21-årig student i teknisk fysik.
Den första faktorn som Axel nämner som viktig med den ort han vill flytta till efter examen är att det där ska vara bra förhållanden för att skaffa familj. Han vill ha det naturskönt omkring sig och att det ska vara en bra plats för barn att växa upp. Möjligheterna att få jobb hamnar för honom längre ner, främst för att han som ingenjör känner att han kommer kunna få jobb lite överallt.
– Visst, jag vill gärna göra karriär men tänker att jag mer kommer sätta familjen främst i framtiden och att jag mer kommer satsa på annat, typ relationer, säger han.
Dock ser Axel det som viktigt att inte ha cirka 20 mil till närmsta större ort, eftersom det troligen är där han kommer jobba och handla. Det känns också viktigt att det finns någon slags framtidstro på orten. Han ser däremot inga problem med att pendla till sitt arbete.
Att få vara i närheten av nära och kära är som sagt något som är viktigt för många respondenter. Den vanligaste förklaringen som ges till att ens svar inte skulle ändras av lika möjligheter till jobb, välfärd och infrastruktur över landet är att respondenten väljer boende snarare utifrån var ens familj bor. En annan sak som flera respondenter nämner är att de vill bo på en liknande plats som den de växte upp på. Axel kan känna igen sig i båda förhållandena. Men han menar att det för hans del också handlar om att han upplever att det finns en större gemenskap på landsbygden.
– Folk hälsar på varandra och alla spelar i samma fotbollslag. När man växer upp med samma klass från ettan till nian så får man vänner för livet på något sätt. Jag skulle vilja att mina barn får uppleva det, säger han.
Rädd för intolerans
Det är dock inte alla som har fått samma harmoniska bild utav livet på landet. Liv Estberger, 32 år och nyutexaminerad bibliotekarie, lockas på sätt och vis av landsbygden med dess tystnad och potential för hönsägande – men väljer ändå kategoriskt bort sådana orter eftersom hon är rädd att stämningen där ska vara intolerant. Det är en bild som hon bland annat fått från sin man som växte upp på en mindre ort och som aldrig vill flytta tillbaka.
– Han har då bland annat berättat att det kunde vara svårt att växa upp där om man stack ut och jag har verkligen uppskattat friheten i att kunna göra det själv under min uppväxt. Så det bli ju en faktor när jag nu är gravid och tänker på hur det ska bli för vårt framtida barn, säger Liv.
Hon tror dock att hon också blivit påverkad av populärkultur och den nyhetsrapportering som sker från mindre orter. Men det är ändå toleransfaktorn tillsammans med det faktum att hon vill undvika bilberoende som gör att Liv initialt uppger att hon helst vill bo i en mindre stad. När hennes svar inte ändras av att det skulle finnas lika möjligheter till infrastruktur, välfärd och jobb överallt beror det främst på att Liv antar att problemen med bristande tolerans trots sådana förändringar skulle kvarstå. Men det beror också på att hon gärna bor i en stad eftersom hon då tror att hon lättare kan ha nära till ett rikt nöjes- och kulturliv.
– Jag tror faktiskt att det är mer givande för både barn och mig att ha nära till kultur i vardagen än att ha nära till hönor. Kultur är också någonting som bygger empati och tolerans, tänker jag. Att man har möjlighet att lära sig om hur andra människor tänker, säger Liv.
Viktigt kunna lära känna nya
Ibland vill man dock inte bara lära sig hur andra människor tänker utan även lära känna dem. Det är något som Azaliah Mapombere, 26 år och nyutexaminerad från Raoul Wallenbergs mastersprogram i mänskliga rättigheter, tycker är särskilt viktigt. Detta eftersom hon är internationell student och inte har så mycket familj i Sverige. Då betyder nöjes- och kulturlivet på en ort mycket för möjligheterna att kunna lära känna nya människor. Det är av dessa anledningar, men också på grund av den hårda konkurrensen om jobb som hon i första hand uppger att hon vill bo i en storstad. För Azaliah är det såklart också en viktig faktor om hon beviljas uppehållstillstånd i Sverige eller inte. Väldigt viktigt är också att orten hon flyttar till har aktiviteter för barn eftersom hon har en liten son.
Om tillgången på service och jobb skulle vara bra över hela landet föredrar hon dock att bo i en liten stad. Generellt gillar Azaliah städer. Hon älskar att där finns ett så varierat matutbud och att man kan lita på att där alltid händer något.
– Bara det här att det alltid är några ute på gatan som spelar musik eller på andra sätt uttrycker sina talanger i storstäder. Det gör mig glad att se andra människor göra sådant som de njuter av. Det är en viktig känsla för mig. Det får en att stanna upp ett tag och njuta av ögonblicket.
Grundtrygghet och framtidstro
Jobb, familj, trivsel. Det är de ord som flest respondenter använt för att beskriva vad som kommer vara viktigast för dem när de väljer boende efter examen. När de först får frågan om var de skulle vilja bo efter examen sätter flest ”I en storstad” högst och bara 8,3 procent kan tänka sig att bo i vilket landskap som helst. 46 procent uppger dock som sagt sedan att de skulle ändra sitt svar om var de vill bo om tillgången till jobb, välfärd och infrastruktur var lika stor över hela landet. Bland dessa personer skulle då flest vilja bo i en småstad och 29 procent skulle då kunna tänka sig att bo i vilket landskap som helst.
Samtidigt som vi kan se att unga i hög utsträckning bosätter sig i eller nära tätorter och att Sveriges befolkning är väldigt ojämnt fördelad över landet verkar alltså i alla fall de unga som vi undersökt vara ganska flexibla om var i landet de kan tänka sig att bo. Finns det bara en bas av grundtrygghet kan många unga tänka sig att bo på såväl på småorter som i mer avlägsna landskap. Det verkar för många inte vara lika viktigt med tillgång till kultur- och nöjesliv eller att det på orten ska vara lätt att lära känna nya människor. Men ett svar som återkommer är att det ändå måste kännas som att det händer någonting på platsen eller nära den, att orten känns som en plats där man på ett eller annat sätt kan utvecklas och att där finns framtidshopp.
Så frågan som kvarstår blir då, hur svårt är det egentligen att skapa grundtrygghet och framtidstro över hela Sverige?
Tror på större regioner
Ardalan Shekarabi (S) är civilminister och har tillsammans med sin regering som ambition att man ska kunna bo var man vill i hela landet. Då är det bland annat viktigt att skolan, sjukhusen och äldrevården håller hög kvalité oavsett var man bor i Sverige. I dagsläget tycker han att det väl går lite sådär med det. Ardalan Shekarabi ser även att utmaningar och brister vad gäller jobbens spridning över landet och vad gäller infrastrukturens och bredbandets utbyggande. Förutom att anslå pengar till järnvägs- och bredbandsbygge hoppas Ardalan Shekarabi på en lösning där man slår ihop län och landsting till större regioner. Dessa kan sedan samordna kollektivtrafiken inom regionen så att det blir lättare att till exempel bo på en liten ort men arbeta i en större stad inom den.
-Jag tycker vi kan se goda exempel på hur man arbetat med detta i Skåne och Västra Götaland, säger Ardalan Shekarabi
Annars menar han att mycket handlar om statlig närvaro och om att skapa ett bra företagsklimat även på småorter.
Frågan är väl om förutsättningarna i landet kommer att bli mer likvärdiga medan dagens unga fortfarande är unga – och vad de personer ska göra som i dag helst skulle vilja bo på småorter men som inte ser detta som möjligt?
Ardalan Shekarabi tipsar gärna landsortsvurmare om den lösning han själv tycker sig ha hittat genom sitt boende i Knivsta
– Det ligger i gränslandet mellan stad och land och ligger i en region där det är möjligt att resa till större städer på kort tid, säger han.
De som väntar på att Sveriges olika orter ska få mer likvärdiga förutsättningar ska förövrigt inte nödvändigtvis behöva vänta så särskilt länge
– De goda exempel som finns visar ju att det är möjligt att nå detta inom en överskådlig framtid, säger Ardalan Shekarabi.
Artikeln har korrigerats
Författare: Virve Ivarsson
LUNDAGÅRDS UNDERSÖKNING
Under sommaren skickade Lundagård ut en enkät till studenter vid Lunds universitet med frågor om hur de vill bo efter examen. Enkäten fick 870 svar.
Jobb, familj och trivsel är de ord som flest använt för att beskriva vad som kommer vara viktigast för dem.
Jobbmöjligheter som var den faktor som flest tyckte var viktigast. Därefter kom närhet till eventuell partner och närhet till vänner.
Under rådande förhållanden vill flest respondenter bo i en storstad
vid lika stor tillgång på välfärd, infrastruktur och jobb vill majoriteten bo i en liten stad
46 % ändrade sitt svar om det var lika stor tillgång på välfärd, infrastruktur och jobb över hela Sverige.
Av dessa kunde då 29 % tänka sig att bo i vilket landskap som helst
De flesta tror att sannolikheten är mycket hög att de efter examen kommer att leta efter en boendeort där de kan stanna i minst tio år.
