Storslagna planer går ständigt i stöpet. Studentlivskrönikör Linna Fredström planterar färska örter och funderar över varför hon inte genomför fler av sina idéer.
Förra veckan köpte jag färska örter till korridorsköket. Upprymd av den härliga idén tryckte jag ner dem i en kruka och kände att nu, nu ska bli ändring på saker och ting. Här ska odlas och vattnas och pysslas om för att sedan skördas och oj, vad vi ska glädjas åt dessa små växter.
I dag har de kroknat och stirrar sorgset på mig när jag äter min frukost.
Jag känner samma upprymdhet varje gång jag springer runt och anmäler mitt intresse till alla möjliga organisationer på Hälsningsgillet.
Självförsvarskurs och spex och volontärarbete, så klart jag ska syssla med sådant! Allt känns som i en film, precis innan de klipper till ett träningsmontage á la Rocky, där jag i månader kämpar och misslyckas, men sedan börjar lära mig, och till slut står där som en färdigstöpt spexvolontär som ingen bråkar med. Allt såklart till tonerna av Eye of the tiger.
Tyvärr blir det aldrig så. I stället hamnar påsen med alla informationsblad under sängen. Mejlen som kallar till intro-träff öppnar jag inte ens.
Något nytt dyker upp, som när jag i kön till Smålands en lördagskväll kommer överens med en kompis om att vi måste börja med yoga. Så kul, så rogivande, så vår grej!
På måndagen är yogaplanerna glömda.
Jag är inte ensam om att starta projekt som aldrig fullföljs. Alla bloggar där ute i cyberrymden med tre inlägg skrivna för fyra år sedan är bevis på det. De flesta av oss är bra på att så frön och plantera projekt för att sedan lämna dem att vissna. Vissa idéer är så pass tåliga att de överlever vår vanvård och blommar ändå, likt maskrosor upp ur asfalten. De allra flesta behöver dock näring, kärlek och omsorg för att spira.
För att kunna ge dem det måste vi kapitulera inför det faktum att vi saknar superkrafter. Vi är inga övermänniskor, heltidsstudier kombinerat med ett Netflix-konto tar rimligen upp i alla fall 72 procent av vår vakna tid. Vi borde nöja oss med att så lite färre frön. Då kan vi ge dem tillräcklig omsorg och i gengäld faktiskt skörda frukter. Kort sagt: fokusera på en sak och göra den bra, i stället för att göra fjorton saker mediokert.
Jag har själv valt att odla en krönikörkarriär på Lundagård nu i höst. Hoppas det går bättre än med örterna.
