Intervju: Shirin Ebadi

- in Nyheter
@Lundagård

Nobelpristagaren Shirin Ebadi besökte Lund och höstens första Studentafton. Efteråt talade hon om svenska studenters ansvar och vilken roll studenter kan spela i feministiska frågor.

Lundagård, Riley Sims: – Vad kan svenska studenter lära sig av studenter från Iran, och vad kan i sin tur de iranska studenterna lära sig av de svenska?

Shirin Ebadi: – Svenska studenter bör titta på hur iranska studenter lever, vilka erfarenheter de har och vad de har varit med om. Svenska studenter bör också vara glada över att de lever i Sverige, där de inte fängslas för vad de tror på som många iranska studenter. En sak svenska studenter kan lära av är hur politiskt medvetna iranska studenter är. De försummar inte politik och är väldigt välutbildade. Och mitt råd till er svenska studenter är att inte vara passiva; hitta ett politiskt parti som du tycker om och tror på, och var inte likgiltig inför politiska frågor. Det är inte bra när utbildning för unga människor bara handlar om att hitta ett bra jobb och få ett bra liv.

Lundagård, Camilla Göth: – Vad kan studenter spela för roll i kampen om kvinnors och barns rättigheter?

Shirin Ebadi: – I varje land är studenter en pådrivande kraft för samhället. Det är bara när människor blir likgiltiga inför sociala problem som ett samhälle bör höra varningsklockor ringa. Vänd inte bort blicken när du stöter på våld i nära relationer där du bor, även om det är i din egen familj.

Radio AF: – Du nämnde ISIS, du nämnde liknande extremistiska ideologier och hur destruktiva de kan vara, och så nämnde du i en annan del av ditt tal att staten måste skiljas från religionen. Men jag anser att religionen alltid har haft en styrande roll och varit ett sätt att leva – dikterat ett sätt för människor att leva – och jag tror att religion kan fortsätta visa människor hur de kan och bör leva.

Shirin Ebadi: – Se på Europa under medeltiden, när kyrkan hade makten och all utveckling stannade upp tills renässansen kom. Och det viktigaste som hände under renässansen var att staten skiljdes från kyrkan. Det var början på en ökad individuell frihet i Europa. Se på Europa nu, här finns kyrkor, vem som helst kan gå till de kyrkorna, ingen kan hindra människor från att gå till kyrkan. Samtidigt är det ingen som säger till någon annan: ’Varför går du inte i kyrkan? Varför är du ateist?’ I Väst kan en person som tror på gud leva i fred med någon som är ateist, de lever tillsammans utan problem. Det finns en lag som gäller dem båda. Detsamma bör ske i Mellanöstern. Med andra ord behöver Mellanöstern en renässans.

Radio AF: – För mig som iransk kvinna spelar det ingen roll om sanktionerna lyfts, för min situation i Iran kommer inte att förändras. Jag tror faktiskt inte att situationen för kvinnor och barn kommer att förbättras oavsett om sanktionerna lyfts, och jag känner mig inte trygg att som kvinna åka och bosätta mig i Iran trots avtalet och att sanktionerna lyfts.

Shirin Ebadi: – Du har faktiskt helt rätt. Oavsett om sanktionerna lyfts eller inte så kommer avtalet inte att förbättra situationen för mänskliga rättigheter, och det kommer fortfarande att finnas diskriminerande lagar mot kvinnor och mänskliga rättigheter i Iran. Tyvärr har valet av Mr. Rouhani som president inte gjort någon skillnad alls för de mänskliga rättigheterna i Iran. Min fråga är om det är bättre att ha både brott mot de mänskliga rättigheterna och sanktioner, eller bara ha brott mot de mänskliga rättigheterna och inga sanktioner? Det är därför jag är för det nya kärnavtalet. Så när jag säger att jag är för det nya kärnavtalet betyder det inte att avtalet kommer att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. Och som iranier måste jag säga att alla vi iranier, oavsett om vi bor i Iran eller utanför, måste göra vårt bästa för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i landet.

Lundagård, Riley Sims: – Vad kan studenter idag göra i sin vardag för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna både lokalt och utomlands?

Shirin Ebadi: – Allt beror på dina livsvillkor och vilka omständigheter du lever under. Om du exempelvis studerar medicin kan du göra din del genom fältstudier om vårdsituationen runt om i världen och om hur människor som inte har tillgång till bra vård kan få det. Om du studerar musik kan du kanske komponera ett stycke om våldet mot kvinnor. Det jag vill säga är att du bör se till dig själv och din egen potential. Det finns inget recept för alla; alla är olika.

Lundagård, Camilla Göth: – Enligt min erfarenhet tycker unga människor att det är svårt att prata om religion. Varför tror du att det är så?

Shirin Ebadi: – Så unga människor är inte intresserade av religion?

Lundagård, Camilla Göth: – Jag tror att det är svårt för dem – att de inte vet hur de ska prata om religion. Eller du kanske inte håller med mig?

Shirin Ebadi: – Menar du att de tycker att det är svårt att kritisera religionen eller att de bara tycker att det är svårt att prata om religiösa frågor?

Lundagård, Camilla Göth: – Både och, tror jag.

Shirin Ebadi: – Kanske tycker de att religion är något som har med svunna århundraden att göra. Och en av … I varje kultur är religion en av beståndsdelarna. Till exempel jul och alla högtider ni har. Vad är grunden till jul? Till och med icke-kristna deltar i högtiderna. Det är därför jag hävdar att religion är en av beståndsdelarna i en kultur. Det går att vara ateist men ändå fira jul även om man inte tror på religionen.

Radio AF: – Min fråga gäller iranska politiska aktivister utanför Iran och hur många av dem som har motsatta synsätt. Det finns ingen enhet inom oppositionen, men samtidigt nämner du i ditt tal att vi alla bör vara självständiga från varandra, så hur kan de två faktiskt mötas? Tror du inte att om var och en av oss med olika åsikter ville agera självständigt, så skulle vi aldrig komma någonstans? Tror du inte att det vore bättre om vi var en enad kraft snarare än verkade som individer eftersom det just nu bara är Rådet för mänskliga rättigheter i Genève som agerar röst för oppositionen? Vad är ditt råd till aktivisterna?

Shirin Ebadi: – När jag talade om att vara ’självständig’ menade jag inte att arbeta själv. Jag menade att du inte bör se upp till någon förebild, för att om du följer en förebild kan det döda kreativiteten. Jag nämnde ju min dotter som sa: ’jag vill vara självständig för jag vill ha min egen kreativitet. Jag vill inte överskuggas av dig.’ Om självständighet definieras så betyder det inte att du inte ska samarbeta med andra. I min frivilligorganisation i Iran, the Defenders of Human Rights Center, hade mina kollegor och jag olika åsikter, och det fanns tillfällen när vi inte kunde övertyga varandra om våra respektive synsätt. Men vi arbetade tillsammans inom ett ramverk. Därför bör vi alla arbeta tillsammans som en enad kraft inom ett ramverk, men det betyder inte att vi bör se på varandra som förebilder och göra exakt som personen bredvid oss. Och vidare finns det många röster för mänskliga rättigheter i Iran bland iranska aktivister som har lyckats göra ett stort arbete för landet.

– Jag är hemskt ledsen, men jag håller inte alls med dig om att den enda rösten i arbetet för mänskliga rättigheter kommer från Rådet för mänskliga rättigheter i Genève. Just Rådet för mänskliga rättigheter i Genève gör väldigt lite i Iran. Och utan det tryck som vi människorättsaktivister sätter på rådet skulle det inte ens ha gjort det lilla arbete de har utfört. Så det är vår plikt som människorättsaktivister att hela tiden fortsätta protestera, att alltid höja våra röster för att försäkra oss om att vi drar internationell uppmärksamhet till det iranska folkets situation.”