Barndomsdrömmarna fortsätter att bara vara drömmar ett tag till, skriver Lundagårds studentlivskrönikör Andrea Ax Karlsén.
I veckan vinkade jag av min syster på tågstationen. Hon stod där med hela sitt liv packat, i en alldeles för liten väska för att få plats med ett liv, och skulle ett par timmar senare påbörja sitt äventyr på universitetet Sorbonne i Paris. Ett äventyr som jag alltid tänkt också skulle vara mitt.
Hur många är vi inte som har en barndomsdröm som förvandlas till något annat när vi äntrar universitetsvärlden? Kan vi köra en handuppräckning på antalet astronauter och skådespelare som idag pluggar något annat än astronomi eller teatervetenskap?
En studievägledare berättade en gång för mig att hon trodde att 95 procent av alla studenter är osäkra på om de valt rätt utbildning. Men att många, trots sin osäkerhet, fortsätter att plugga ändå och hoppas att det ska kännas bättre längre fram.
Min syster tillhör de lyckliga få. Hon vet vad hon vill, och korsar Europa för att få det. Vågar, vill och verkställer. Jag, å andra sidan, är en av de där personerna som studievägledaren beskrev. Jag ville inte tro att jag var det, men nu sitter jag här som ett levande bevis på hennes teori.
I stället för att skriva mångmiljonsäljande romaner i Frankrikes romantiska huvudstad läser jag böcker om befolkningsgeografi i Lund.
Av en händelse hamnade jag alltså i Lund. Nog hade jag väl ändå tänkt att jag skulle komma längre bort från hemstaden Malmö än så? Jag hade väl kunnat utmana mig själv lite mer, och åkt till Uppsala i alla fall?
Men någon jag litade på sa att jag borde plugga politik, och någon jag höll av fick mig att stanna kvar här. Och då blev det så.
En nära vän berättade att hon inte alls hade tänkt plugga, men plötsligt satt hon ändå där i skolbänken igen. Slumpen avgjorde – och hennes liv förändrades. Från att ha tänkt stanna kvar och arbeta i Stockholm, till att lämna ett destruktivt förhållande och söka till ett universitet långt bort. Nu är hon glad att slumpen tog henne till Lund.
Det där med att livet inte alltid blir som man tänkt sig behöver inte vara negativt.
I dag kan jag sitta med kurslitteraturen uppslagen på köksbordet hemma i Malmö och fantisera om min framtida lägenhet i Paris med fransk balkong. Om min kvarterskrog där jag ska sitta och dricka espresso och skriva skelettmanus. Precis som jag alltid gjort, och kommer att fortsätta göra. Men, Paris finns ju kvar.
Och till dess är befolkningsgeografi rätt spännande ändå.
