På fredagen jobbar jag lite i Klädkammaren med Vendela. Vi hjälper några oroliga föräldrar att hitta utklädnader till en 70-talsfest i helgen. Filippa har bestämt att vi ska på Historiepoparna, typ den mest populära klubben på Blekingska, och att vi därför också borde hänga innan. Jag föreslår en klassisk tacomiddag.
Efter att ha löst ett limebaserat dilemma på hemvägen är middagen i full gång. Jag, Lukas, Filippa och en annan kårkompis, Johanna, åtnjuter en bönbaserad tacomiddag under diskussioner om moral och kränkthet.
Klubben är i princip full och när klockan slår 80-talet kokar stället. Den goda stämningen fortsätter in till efterfesten hemma hos oss. Det enda orosmolnet är min gode vän David som är mycket upprörd över att jag utelämnade hans namn till fördel för frasen: ”en vän” i ett blogginlägg. Hoppas du är nöjd nu, min gode vän David. Det visar sig att vår toalettfacilitet är hopplöst svåranvänd. Folk har problem att öppna dörren och tror att de har blivit inlåsta. Hemligheten är att man måste applicera ett lätt tryck på dörren för att den ska öppna sig. Tydligen har alla våra besökare friktionslösa gångjärn hemma. Utöver detta tar lampan där inne ett par sekunder att komma igång. Jag kallar det för en meditativ övning som vi alla kan behöva i dagens stressade samhälle. Ingen uppskattar mig, min kommentar, eller lampan.
