Handledaren!!! Största. Hotet. Ever.
När man har en idé, som man själv tycker känns rimlig. Man läser in sig på litteratur, förbereder metod och känner sig allmänt nöjd med sin plan. För att sen gå på första handledarmötet för att få reda på att man inte har avgränsat sig tillräckligt och måste tänka om. DÄR är jag idag.
Är verkligen helt säker på att uppsatsskrivandet kommer vara en otroligt rolig och lärorik resa. Kanske, så småningom. Men i början när man känner sig väldigt osäker på vad det är man egentligen håller på med känns det inte fullt lika inspirerande.
Vi har istället börjat leta efter ett mediefenomen att analysera genom observation, vilket på flera sätt känns lite lättare än intervjuer som var tanken från början.. Så det som allt annat kommer säkert lösa sig snart, men blir så trött när inte saker är bra på en gång!
