Vi behöver en politik som minskar klassklyftorna och uttrycker internationell solidaritet. Det skriver Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Sebastian Persson.
Mycket av den politik som förs i dag handlar om att bygga murar. Vad regeringen gör, påhejat av oppositionen, stänger inte bara våra gränser utan bygger också murarna inom Sverige.
Politiken gör i stor utsträckning skillnad på folk och folk än tidigare. Socialdemokratin brukar ha som målsättning att motverka klassklyftor, men med den politik som först på senare tid undrar jag vart vi är på väg.
Ett steg för att minska klyftor och förbättra integrationen är att ta snedrekryteringen till högre utbildning på allvar. Högre utbildning måste vara tillgänglig för alla, inte bara för de som råkar ha rika föräldrar eller vara från en viss plats.
Det är precis därför Sverige måste göra som Tyskland och riva upp det oerhört dumma beslutet att avgiftsbelägga högre utbildning.
Den som påstår att avgifterna inte förändrar vilka som tar del av utbildningen behöver öppna inte bara sina hjärtan utan också sina ögon.
Universitetskanslersämbetets analys Fyra år med studieavgifter (2015) visar att andelen studenter utanför EU/EES har minskat drastiskt sedan införandet av avgifterna hösten 2011.
Det har också inneburit att färre kvinnor från dessa länder som kommer till Sverige och studerar än tidigare.
Detta trots att den totala andelen kvinnor vid våra svenska lärosäten har ökat. SCB:s statistik visar tydligt att dina föräldrars utbildningsnivå i stor utsträckning redan i dag styr dina utbildningsval.
Att borgerliga tyckare som Moderata studenter med flera agiterar för att införa studieavgifter för alla är att sparka på de som är mindre priviligierade. Avgifterna gör inget annat än att fördjupa klassklyftorna. Därför måste vi prata om hur vi kan göra akademiska studier tillgängligt för fler, inte färre.
Olikt de högerdebattörer som inte vill bygga ut högskolan och införa studieavgifter räds inte jag att fler får ta del av högre utbildning. Det borde inte vår regering göra heller.
Högre utbildning är inte bara till för de vars föräldrar är ekonomer och läkare. Utan även sådana som jag, vars pappa och farfar är metallare. Den är också till för personer från Syrien och andra icke europeiska länder.
Först försvann tanken om internationell solidaritet från utbildningspolitiken. Nu har den även försvunnit i migrationspolitiken. Vi behöver ha tillbaka den nu mer än någonsin.
