Drygt hälften av de studenter som svarat på en enkät som Lundagård skickat ut är i hög grad oroliga för rasism och främlingsfientlighet. Samtidigt ser universitetets årliga arbete med att ta fram en ny likabehandlingsplan ut att återigen bli försenat.
Under hösten har brott med rasistiska förtecken blivit allt vanligare. I Trollhättan den 22 oktober dödades två personer i ett hatbrott med rasistiska motiv.
I slutet av oktober hade hela 17 flyktingboenden attackerats i vad som rubriceras som fall av misstänkt mordbrand och sedan dess har flera nya attacker skett.
Attackerna har skapat osäkerhet i svenska samhällen – så även i studentlivet. Hela 70 procent av studenterna vid Lunds universitet som svarat på en enkät som Lundagård skickat ut uppger att de känner oro för rasism och främlingsfientlighet i vardagen.
Reagerar på ursprung
Alexandra är en av de studenter som svarade att de oroar sig ganska mycket för rasism och främlingsfientlighet i sin vardag.
– Det känns som att rasism och främlingsfientlighet kommer närmare och närmare ens eget liv, vilket gör det svårt att inte tänka på det, säger hon.
Vid universitetet har hon främst märkt av problem när folk frågat henne var hon kommer ifrån och hon svarat Rumänien. Hon har bland annat märkt av problem från personal vid universitetet.
– Ibland har då människor låtit besvikna och sedan har de ofta blivit tysta och inte verkat veta vad de ska säga. Men det har bara varit med vissa människor, understryker hon.
Vill spontant kompensera
Det här har gett Alexandra en känsla av att hon måste överkompensera för något. Hon försöker att ignorera känslan, men tror att den beror på att hon tänker att människor i allmänhet har en negativ bild av rumäner och det känns viktigt att inte ge dem rätt.
Alexandra kände därför att hennes första tid som internationell student vid Lunds universitet kunde ha börjat bättre.
– Men sedan slutade ens nationalitet vara ett samtalsämne och ens personlighet och kunskap blev viktigare i stället, säger hon.
Försenat likabehandlingsarbete
I centrum för universitetets arbete med att förebygga rasism och främlingsfientlighet står en likabehandlingsplan som antagits av universitetet.
Enligt 3 kap. 16 § diskrimineringslagen ska denna finnas för att säkerställa att alla studenter ska ha lika möjligheter och rättigheter att delta i universitetslivet oberoende av till exempel etnicitet. På Lunds universitets studentkårer, Lus, är man dock inte helt nöjda med hur universitetet skött arbetet med likabehandlingsplanen.
– När den senaste likabehandlingsplanen antogs så antogs den för sent. Den antogs i april men skulle ha varit gällande från januari. Och nu har vi uppmärksammat att vi snart är i samma situation igen då arbetet med den nya likabehandlingsplanen och utvärderingen av den inte verkar kommit igång än, säger Cecilia Skoug, ordförande för Lus.
Måste upprätta varje år
Enligt diskrimineringslagen är varje utbildningsanordnare skyldig att varje år upprätta en likabehandlingsplan. I samband med det är också tanken att man ska utvärdera den förra och redovisa hur arbetet skötts kring den.
När arbetet med en ny likabehandlingsplan blir försenat kan man fatta beslut om att den tidigare ska förlängas, vilket var vad universitetet gjorde sist.
– Men att man kommer igång så sent med arbetet kring likabehandlingsplanen tyder inte på ett särskilt bra och systematiskt arbete med den, trots att det är en viktig plan för studenterna, säger Cecilia Skoug.
Värdegrund hos läraren viktigt
Hon menar att det – bland annat för att förebygga saker som främlingsfientlighet och rasism – är viktigt att universitetet har en levande värdegrund och att man ser till att alla lärare och all personal är medveten om den.
– Och det är inte alls något lätt arbete men det är viktigt, exempelvis eftersom lärarna vid universitetet faktiskt har mer makt än vad de i bland tillskrivs. Hur de agerar, även små saker som kroppsspråk och tilltal, kan ju påverka hur studenter uppfattar att man ska bete sig i olika situationer, säger Cecilia Skoug.
Pratar illa om flyktingar
En annan student som uppgett att hon oroar sig ganska mycket för främlingsfientlighet och rasism i sin vardag är Rahel Weldeab. Hon oroar sig både på en lokal och nationell nivå.
– Vid universitetet upplever jag ibland att ämnen som kolonialism förskönas och att ras som faktor underskattas av vissa lärare och föreläsare, säger hon.
– Bland studenter handlar mina upplevelser mer om att man ofta hör folk prata nedsättande om flyktingar och spekulera i hur mycket de kommer att vilja ändra i det svenska samhället.
Känner sig mindre säker
Efter attackerna i Trollhättan och liknande incidenter känner Rahel Weldeab sig mindre säker i sitt vardagsliv och tar i lägre grad säkerheten för given när hon till exempel är ute och går.
Hon tror att en sak som skulle kunna minska studenternas oro skulle vara om de fanns fler forum där man kunde mötas och prata om sådana här ämnen.
– Det kanske skulle göra att man kom fram till mer lösningar än om man som nu mest fryser ut och sätter etiketter på varandra som inte stämmer med verkligheten, säger Rahel Weldeab.
Konkret oro lättare
Per Gustafson är säkerhetschef vid universitetet. Han har inte märkt av någon särskild oro hos studenterna kring främlingsfientlighet och rasism. Om en enskild känner universitetsrelaterad oro ser han dock gärna att man hör av sig till honom.
– Sedan är det ju lättare att hjälpa studenterna ju mer oron faktiskt hänför sig till någonting konkret. Säkerhetsavdelningen har svårt att påverka upplevelser kring främlingsfientlighet eller rasism eftersom det är så vida begrepp.
På frågan om universitetet vidtagit några särskilda säkerhetsåtgärder med anledning av attacker under den senaste tiden, svarar Per Gustafson att sådana åtgärder är en fråga för polisen.
Hjälp att driva ärenden
Upplever man i stället problem som har att göra med till exempel diskriminering och arbetsmiljö – såväl den fysiska som den psykosociala – kan man vända sig till studentombudet Petra Holst.
Hos henne kan studenter få information och hjälp med att driva ett ärende vidare. Petra Holst upplever inte att det är särskilt vanligt att studenter hör av sig till henne och är oroliga för rasism och främlingsfientlighet.
Däremot har hon fått in en del fall där diskriminering på grund av etnicitet eller religion är en del av ärendet men kanske inte huvudfrågan.
– Ett problem i sådana fall är ofta att när man väl behandlat huvudfrågan vill studenter ofta inte gå vidare med sidoärendet. Då säger de ofta att de bara vill lämna det som hänt bakom sig, säger Petra Holst.
Vill se bättre hänvisning
I allmänhet tycker hon att universitetet borde bli bättre på att veta vilken service som finns och kunna hänvisa studenter vidare.
Men också på att kunna uppmärksamma eventuell problematik som finns och hantera den genom att kommunicera ut hur de arbetar kring dessa frågor.
Efterlyser systematiskt arbete
Cecilia Skoug tror att universitetet i dag skulle kunna anstränga sig mer för att främja en levande värdegrund.
– Ett ganska lätt sätt vore ju att helt enkelt arbeta mer systematiskt med likabehandlingsplanen och de åtgärder som är förtydligade där.
– Däremot är det ju svårt för oss att säga i vilken grad detta görs i dag, eftersom tanken är att det arbetet ska utvärderas men det alltså i år inte verkar ha gjorts än. Vi hoppas och tror dock att detta arbete ska ha börjat komma igång nu, säger Cecilia Skoug.
Lundagård har under sex dagar sökt flera personer ur universitetsledningen men fått höra att ingen av dem haft tid att svara på frågor förrän längre fram.
Lundagårds enkät
Lundagård skickade ut en enkät till 5000 studenter vid Lunds universitet som fick 1 496 svar.
Bland annat ställde vi frågan ”I hur hög grad oroar du dig för rasism och främlingsfientlighet i din vardag?”. Studenterna fick sedan välja på en skala 1-5 där 1 betydde att man inte oroade sig alls och 5 att man oroade sig väldigt mycket.
Cirka 50 procent valde 4 eller 5 på skalan, det vill säga oroar sig ganska respektive väldigt mycket för rasism och främlingsfientlighet i sin vardag. Cirka 70 procent valde 3, 4 eller 5 på skalan.
