Tv-serien Boys har blivit häftigt kritiserad sedan sin lansering. Filip Rydén känner dock igen sig i Leo och hoppas att han bara är början på en motvikt till de hetsare som annars fått prägla hans studentliv.
”Mitt under förspelet frågade jag mig plötsligen, vad håller jag på med? Varför vill jag göra det här? Och så slutade jag.”
Det var mitt första år som student i Lund. Olle hade försökt dejta samma tjej i flera månader, igår kväll hade han äntligen lyckats få till det. Idag hade vi killar samlats i hans korridorrum. Nu skulle han få sin tid i rampljuset, äran han förtjänade efter allt slit, upprättelsen efter att hans kompisar tyckt att han var en patetisk loser. I stället kom detta.
Först föll rummet i total tystnad. Sedan fylldes vi, hans vänner, av något slags kollektiv ilska. Det var som om George Clooney i slutet av Ocean’s Eleven skulle ge tillbaka pengarna han precis stulit och gå hem och kolla på tv.
Samtliga närvarande tävlade i att göra ner honom, vi kallade honom idiot, ifrågasatte hans mentala hälsa. Även jag, som inte känner honom så väl slängde mig in i leken. Detta skulle han aldrig få glömma och aldrig få göra om.
Det ingen frågade honom var varför han, om han nu inte var intresserad av den här tjejen, ändå under flera månader hade facebookstalkat henne, sökt upp henne på fester och aldrig accepterat hennes många ”nej” som definitivt?
Varför hade han betett sig som en stereotypt ”jobbig kille” för att få ligga med någon som han inte ens ville ligga med? Varför gjorde han så, varför gör många andra killar så, varför gör jag så? Detta var frågor jag aldrig ställde, men som har följt med mig genom de år av studentliv som passerat sedan dess.
De senaste veckorna har ännu en i raden av uppgörelser mot sexism och sunkighet i nationslivet startat, efter att två tjejer blivit utslängda för att ha klagat på sexism vid Malmö nation. Fokus ligger oftast, med rätta, på de drabbade tjejerna. Men det är något skevt i att inte problematisera männen alls.
Den senaste tiden har dock något börjat hända. I Sverige har tv-serien Boys tolkats som en uppgörelse med manlig sexualitet, i Storbritannien sänds just nu sista säsongen av tv-serien Peep Show, som också kan tolkas som en uppgörelse med manliga ideal. Kanske blir det nu vanligare att även det maskulina ses som socialt konstruerat?
”If you don’t sleep with her, I will, and then I’ll remind you about it forever.” – Steven Hyde, That ’70s show
För mig symboliserar That ’70s show manlighet. För mitt högstadiejag var Eric, Hyde och Kelso coola snubbar som levde spännande liv.
I sin källare diskuterade de olika problem och gav svar på alla frågor en ung tonåring kunde ha. Citatet kommer från ett avsnitt där huvudpersonen Erics kusin avslöjar att hon är adopterad. När Eric ändå inte vill ligga med henne mobiliseras grabbgänget, inte helt olikt hur jag och de andra mobiliserade oss mot Olle den där kvällen på hans korridor.
Hotet att någon annan kommer lyckas med det man själv misslyckas med driver Eric till att vilja ha sex med sin kusin. Men jag tror även att det är en känsla som drivit mig och andra killar i studentlivet att göra saker som vi kanske inte vill, för att se bra ut i andras ögon.
”Den som inte deltar i kampen när andra kämpar, den som bara försöker bevara sin ställning medan andra strävar efter att förbättra sin, kommer ofrånkomligen till sist att räknas som ’mindre’ och svagare än de andra” – Norbert Elias, Civilisationsprocessen
Norbert Elias räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika sociologer. Han menar att det alltid finns en nivå av hets i mänsklig gemenskap. Detta eftersom människor har en egen vilja, men samtidigt är beroende av varandra. När viljor möts vill de flesta hellre få andra att göra som man vill än tvärtom.
För att lyckas med det måste man få överhanden, men eftersom ingen vill behöva tävla exakt hela tiden etableras spelregler. När alla är överens om vad som leder till status är det lättare att lyda de som har den, och att veta hur man får den själv. Det är här citatet ovan blir relevant. En stabil maktordning finns inte, den som slappnar av kan halka efter och hamna utanför gemenskapen.
”You’re a disgrace to men everywhere. I mean, look at the Stifmeister. I got laid 23 times this year.” – Stiffler, American Pie 2
Är sex en sådan tävling? I American Pie, som citatet ovan är hämtat från, är svaret enkelt. Får killarna inte ligga är de losers. Ju mer de får ligga, och ju snyggare och mer svårflörtade tjejerna är, desto högre status får killarna.
Stiffler är, liksom Hyde från That ’70s show och Barney från How I met your mother, hetsaren, den framgångsrike flörtaren som inte är rädd för att påminna alla andra om hur usla de är. En av de som sa till mig och andra killar: ”Ha sex eller var värdelös. Ha mycket sex och var värd mer.”
”They beat me? I could show you a list of fifty things I could beat them at” – Chris Finch, The Office
Samtidigt är det inte bara eller ens främst genom sex som tävlandet mellan män sker. Tävlingen tar sig många olika uttryck, allt från sport till kompetens i yrkeslivet. Enligt Roland Paulsen, sociolog, är tävlandet en ursprungligt manlig gren eftersom det är männen som historiskt sett har haft tillgång till arbetsmarknaden och maktens korridorer, och det är där som tävlande främst pågår.
Men det är inte enbart män som tävlar. Enligt Roland Paulsen har kvinnornas inträde på arbetsmarknaden de senaste årtiondena inneburit att det förvisso traditionellt manliga tävlandet numera öppnats upp för andra.
Rimligen har det även tävlats mellan kvinnor innan dess, om tävlandet, som Norbert Elias hävdar, är oundvikligt.Dessutom ligger väl även tjejer runt i studentlivet ibland. Så är sexhets verkligen en killgrej?
Jag tror nog ändå det. Olle är inte det enda exempel jag har, det har titt som tätt hänt att jag varit med om att skuldbelägga en kille som valt att inte ha sex. Jag har aldrig stött på en tjej som varit i samma situation.
”Jag får så sjuka bilder, av vad tjejerna är, vad killarna är, och det är inte najs, det är inte så jag vill ha sex. Jag vill att det ska vara love” – Leo, Boys
I första avsnittet av tv-serien Boys förkunnar en av huvudpersonerna, Leo, att han är trött på mekaniskt, dåligt sex. Det är kärlek han vill ha.
Men innan avsnittet är slut har han ändå just mekaniskt sex. Varför han gör det är oklart. Han går ner till en bar, hon tittar på honom, säger att hon vill ligga och så gör de det. Det märks tydligt att han inte vill, men likväl ställer han upp. Varför?
Den frisläppta kulturen i Lunds studentliv, och vår generation generellt, kan vara härlig på många sätt. Problemen uppstår när sex, som för Leo och Olle och även mig själv, inte baseras på en genuin vilja.
Jag tror och hoppas att de flesta som flirtar har ett seriöst intresse i grunden. Vi kan trots allt ligga utan att tävla, och vi kan tävla utan att ligga. Problemet är att vi även kan tävla genom att ligga. Figurer som representerar detta, figurer som Stiffler, Barney och Hyde, är synliga i populärkulturen och påverkar oss.
Personligen känner jag att jag aldrig slipper undan den hets som etablerades innan jag ens visste vad sex egentligen var. Men jag har ändå hopp, saker börjar hända, vi börjar prata om det. Jag hoppas att fler kommer att fråga sig: Vad håller jag på med? Varför vill jag göra det här?
Det tänker i alla fall jag göra.
*Olle heter egentligen något annat.
