Politikern, ekonomen och aktivisten Kitty Ehn såg filmen om Mahatma Gandhi som 14-åring och insåg att hon hade ett ansvar i kampen för en rättvisare värld.
Google säger att det är cirka 1259 kilometer mellan hennes lägenhet i Paris och min i Malmö. Det känns ganska nära. Kanske känns det som ett extra kort avstånd eftersom det bara har gått några dagar sedan terrordåden. Skypemelodin spelas och Kitty Ehn svarar.
Hon sitter i ett enkelt inrett rum. Klockan är snart tio på kvällen. Hon har precis kommit hem från universitetet och säger att hon inte är van vid sena föreläsningar, men gestikulerar engagerat och låter pigg på rösten när hon pratar. Kitty Ehn är 23 år och lever för klimatfrågan. Sedan de tidiga ungdomsåren har hon jobbat och engagerat sig för klimatet.
Hon är uppväxt i Karlskrona, det var där i högstadieklassrummet när en film om Mahatma Gandhi spelades som Kitty Ehn insåg att hon faktiskt inte bara hade ett ansvar att kämpa mot orättvisor.
Hon förstod också att det var hennes och andras rättighet att få de verktygen som behövs för att förändra – demokrati, utbildning, yttrandefrihet.
Hennes fokus och bestämdhet vittnar om att hon började en politisk karriär redan som 15-åring.
Det uppdagades att hennes kommunala skola skulle stänga ner och ge plats åt alla friskolor som dykt upp de senaste åren. Hon blev arg. Kavlade upp ärmarna och skickade en insändare till Blekinge Läns tidning.
– Skolan räddades! Socialdemokraterna och jag började att samarbeta och det var där min politiska karriär började. Sedan satt jag med i styrelsen för Socialdemokratisk ungdom i Blekinge, men när jag var 19 år lämnade jag Socialdemokraterna för Miljöpartiet. Jag tyckte inte Socialdemokraterna var tillräckligt gröna, berättar hon.
Men det blev ekonomi Kitty Ehn valde att studera på universitet. Nu har hon tagit en kandidatexamen i nationalekonomi från Lunds universitet och har kommit halvvägs på en master vid Handelshögskolan i Köpenhamn, som nu avslutas med utbytesstudier i Paris.
Och visst är det fördomsfullt att tänka att ekonomer kanske inte är de som brinner mest för att bekämpa orättvisor, men det går ändå inte att låta bli att undra.
– För att förändra systemet måste man förstå det. Man kan säga att jag har blivit vän med min värsta fiende, säger hon.
Kitty Ehn pratar om att det nuvarande systemet är ohållbart. Men finns det inga andra sätt? Skrota kapitalismen känns långt från att bli realitet. Hur går man ens tillväga?
– Det låter radikalt eftersom det i nuläget är otänkbart. Kapitalismen ligger djupt rotad i oss och därför faller det oss också naturligt att bara leta lösningar inom dagens system.
Och det är alternativa system som är hennes hjärtefråga. Hennes mastersuppsats ska vara en utvärdering av olika initiativ som vill utmana dagens ekonomiska system.
Bland annat bitcoin, den digitala valutan som har diskuterats en del de senaste åren och divesteringsrörelsen som jobbar mot investering i moraliskt tveksamma aktier och fonder, som till exempel fossilindustrin.
I november släpptes också klimatantologin Bevare mig väl, där Kitty Ehn har skrivit ett kapitel om hur klimatkampen hör ihop med kapitalismen.
Med fem klimattoppmöten i bagaget blir COP21 i Paris det sjätte i raden. På COP21 deltar hon tillsammans med Fältbiologerna, en del av den globala miljörörelsen.
De har ett läger med andra engagerade och samlar kraft och får inspiration för att fortsätta kampen för en klimatvänligare värld. Kitty Ehn blickar tillbaka på de senaste årens toppmöten. Hon tycker det är exkluderande att civilsamhället och medborgares röster inte blivit ordentligt inkluderade. Hon slår sig frustrerat för pannan.
Men det var bra att många ursprungsbefolkningar fick sin röst hörd i Lima förra året, det är ju de som drabbas värst av klimatkrisen, fortsätter hon. Men så blir hon allvarlig och spänner blicken.
– Jag är rädd för att årets möte ska bli som tidigare år. Att länder gömmer sig bakom avtal fulla av fina men tomma ord och även om vi får ett klimatavtal kommer länder inte ta till handling.
Kitty Ehn har ett annat drömscenario inför COP21.
– Jag önskar att alla ledare sätter sig ner som en förening gör när de ska göra sin budget och att de verkligen inte lämnar den där jävla förhandlingssalen förrän de har en budget som går runt. Så vill jag att ledarna gör, fast med koldioxidkvoter istället, säger hon.
Om Kitty Ehn är hoppfull eller inte inför framtiden vet hon inte själv. Det verkar som att hon ändrar inställning fler gånger under vårt samtal. Hon berättar om klimatdepressioner efter varje toppmöte. Att hennes klimatångest kommer och går. Men också om att det ger henne hopp att se hur illa berörda folk blir i tider när orättvisor och klimatförändringar blir extra tydliga. Hon varnar i förväg om att det kanske kommer låta lite sjukt.
– En sak som ger mig mycket hopp är att se alla människor som är olyckliga på grund av orättvisor i dag. Vi mår inte bra av leva ohållbart och det har också tagit fram en drivkraft hos människor.
I de stunder allt känns alldeles för tungrott tänker hon att hon aldrig skulle vara lycklig om hon inte ens försökte förändra det som är orättvist. Och hon hittar inspiration i smått som stort. Allt från att uppleva hur allt hänger ihop på jorden till miljösuperstjärnan och journalisten Naomi Klein.
– Jag är fullt medveten om att jag som ensam människa inte kan rädda hela världen men jag vill liksom inte leva mitt liv utan att kämpa för detta. Det är det jag återkommer till när allt känns meningslöst.
Kitty Ehn är politikern, ekonomen och aktivisten. Med saklighet förklarar hon. Komplicerat analyserar hon. Frustrerat men ändå hoppfullt säger hon att kapitalismen måste krossas.
– Om tio år ska jag ha skrivit minst en bok, rest världen runt och deltagit i olika initiativ för klimatet. Jag ska också vara med i implementeringen av ett hållbart alternativ till kapitalismen.
