Lunds universitet fyller 350 nästa år och många av traditionerna – nationer, sittningar, siste april – är lika gamla. En tradition som inte många vet existerar är att universitetet har en fäktmästare.
Fäktmästaren har varit en del av universitetet sedan år 1684. Tidigare var det en så kallad exercitietitel. I universitetets ungdom fanns det flera olika mästare. Utöver fäktning skulle de ge unga studenter en bred utbildning i ämnen som sång, dans, ridkonst, språk och musik.
En hederstitel
Idag är fäktmästare en hederstitel som innehas av Michael Erenius. Han har fäktat i fyrtio år och för honom ligger sportens charm i kombinationen av intensitet och fokus.
– Jag brukar kalla det schack fast i 100 kilometer i timmen och det är ju lite så det är. Man är både schackpjäs och schackspelare samtidigt, säger Michael Erenius.
För Michael Erenius gick fäktningen i arv och har länge funnits i familjen. Trots att han hållit på i så många år, är det något som håller honom kvar.
– Man blir aldrig färdig med sin fäktning. Speciellt som tränare som är det jag valt att fokusera mest på. Man blir alltid bättre, men ingen blir någonsin färdig, säger Michael
Erenius.
Kreativt hantverk
För många kanske det låter konstigt att universitetet fortfarande ska ha en fäktmästare, men enligt Michael Erenius tränar man förmågor som man har nytta av i alla områden av sitt liv.
– Det finns en kreativ logik i fäktning. Det handlar mycket om att träna sin intuition och fantasi, och det har man nytta av till exempel i sina studier, säger han.
Idag finns den historiska kopplingen till dueller på liv och död inte kvar. Men vissa föreställningar överlever kanske hos allmänheten.
– Det var faktiskt en tjej som hade sett mig i tidningen som sa ”Vad bra, då har vi någon som försvarar oss!” lägger han till och skrattar.
