Den 10 december delas Nobelprisen ut i Stockholm, det mest prestigefyllda priset för vetenskap i världen. Men vad forskas det på i Lund egentligen? Här är ett axplock av spännande forskning på universitet, i Nobels fem kategorier.
KEMI
Villy Sundström är forskare på Kemicentrum, i kemisk fysik. Han och flera andra forskare jobbar med att undersöka nya typer av material som ska fungera för att omvandla energi från solljuset på ett effektivt sätt – antingen till elektricitet eller till ett bränsle. Villy Sundström studerar framförallt de processer som sker i materialen, och forskarna använder laserpulser för att studera vad som händer när materialen träffas av ljus.
Många solceller använder idag väldigt sällsynta metaller – som rutenium, indium eller gallium. Men att producera sådana solceller i stor skala skulle inte fungera, eftersom materialet skulle vara svårt att få tag på och därmed alltför dyrt att producera solcellerna. Och inte skulle det vara miljövänligt heller. Svårigheten i Villy Sundströms forskning ligger i att fundera ut hur ett bättre material kan se ut. Man strävar efter att hitta nya typer av material – billiga, enkla att tillverka och så ska de inte ha några negativa miljöeffekter.
– De ska också vara effektiva och ha lång livslängd så att de inte går sönder. Så det är många aspekter som måste uppfyllas för att ett material ska fungera i kommersiell skala, säger Villy Sundström.
Men forskningen har gjort framsteg. Nyligen blev en artikel publicerad i Nature Chemistry, som bygger på Gräzelsolcellen: en tunn film av titandioxidpartiklar som belagts med ett färgämne. Men problemet är att de färgämnen som vanligen används innehåller ett jättesällsynt ämne – rutenium. Villys Sundström och Kenneth Wärnmarks forskargrupper vid Kemicentrum lyckades framställa ett liknande färgämne men använde järn istället för rutenium. Och järn finns det massvis av på jorden.
– Färgämnet kunde omvandla ljus till elektroner på ett effektivt sätt, men det är ju bara en del av en solcell. Vi vet redan att precis det här färgämnet antagligen inte kommer fungera i en hyfsat fungerande solcell utan vi behöver utveckla det vidare. Men det finns redan idéer på hur vi ska göra det, säger Villy Sundström.
Hur länge dröjer det innan din forskning resulterar i en produkt?
– Det är många steg från att utveckla ett nytt material till ett material som är kommersiellt intressant och som är praktiskt användbart. Men minst fem, kanske tio år. Sen måste man övertyga de som ska bygga hus och teknik att använda den här nya tekniken istället för till exempel gamla solceller, säger Villy Sundström.
MEDICIN
Malin Parmar leder en forskningsgrupp som studerar cellterapi för Parkinsons sjukdom. I sjukdomen dör de celler i hjärnan som producerar kroppens må-bra-hormon dopamin. Idag används dopamintabletter som botemedel, men det fungerar bara i det tidiga stadiet av sjukdomen. Malin Parmars forskargrupp utforskar hur man istället kan ersätta de döda dopamincellerna genom att transplantera nya dopaminproducerande celler till hjärnan. Man har nu lyckats styra stamceller till att bli just dopminproducerade celler, som man kan transplantera till hjärnan. Parallellt med detta jobbar forskarna med att omprogrammera redan färdiga celler till dopaminceller – en upptäckt som forskargruppen var först i värden att lyckas med. På så sätt kanske det i framtiden kommer gå att använda patientens egna hudceller, göra om till dopaminceller och sen transplantera till den skadade hjärnan. En metod som skulle kunna användas som botemedel för flera andra sjukdomar.
– Utmaningen är att styra hudcellerna så att de blir exakt lika den dopamintypen cell som finns i hjärnan, säger Malin Parmar.
FRED
Karin Aggestam forskar inom flera projekt kopplade till rättvisa, fredsbyggande och fredsförhandlingar, med specialisering på mellanöstern. Hennes forskning är till stor del tvärvetenskaplig, och på senare tid har hon studerat vattenkonflikter och hur detta har blivit en viktig aspekt i internationellt fredsbyggande arbete. I ett nytt projekt forskar hon om kvinnor som internationella fredsmäklare. I FN:s säkerhetsresolution 1325 (år 2000) betonas vikten av att öppna upp möjligheter för kvinnor att delta i och öka inflytandet i fredsprocesser. Men trots att 15 år har gått har det gjorts lite forskning om kvinnor och internationell medling.
– Det är spännande att det är ett outforskat ämne men ändå anmärkningsvärt att inte mer forskning bedrivits kring kvinnors deltagande i fredsprocessen, säger Karin Aggestam.
Vad tycker du om att det finns ett fredspris?
– Principen att vi uppmärksammar fred är jättebra. Ibland tenderar vi att uppmärksamma krig och konflikter så mycket mer än fredspolitik, säger Karin Aggestam.
FYSIK
Hur lång tid tar det för en elektron att lämna en atom? Inte en helt lätt fråga att svara på. Johan Mauritssons forskning handlar om att försöka ta reda på hur elektroner rör sig i atomer.
– Eftersom de rör sig så fruktansvärt fort, måste vi hitta på nya sätt för att fånga dem och se hur de rör sig, säger han.
Det går alltså inte att använda kameror, utan forskarna använder korta laserpulser för att se hur elektronerna rör sig, vilket tidigare inte varit möjligt. För att fånga elektronernas rörelser använder forskarna så kallade attosekundspulser, som är extremt korta. Det går lika många attosekunder på en sekund som det går sekunder på dubbla universums ålder.
– När vi väl ser dem vill vi börja styra elektronerna och kontrollera deras rörelser för att se om allt det där vi tror om världen verkligen stämmer, det som vi bara räknat ut och tagit för givet, säger han.
Och det roligaste är såklart om elektronerna beter sig annorlunda än vad forskare tidigare trott.
– Eftersom detta är ett så nytt forskningsfält är det extra spännande att lyckas se det som ingen sett tidigare, säger Johan Mauritsson.
LITTERATUR
Johanna Lindbladh är doktor i slaviska språk med inriktning på rysk litteratur, vilket hon också forskar på. Hon har precis avslutat projektet Minnet av Tjernobyl där hon undersökt hur litteratur och film i Ukraina, Belarus och Ryssland framställt Tjernobylkatastrofen.
– Ett viktigt, återkommande tema är att katastrofen var startskottet till det som skedde fem år senare, nämligen Sovjetunionens fall. Tjernobyl blev en metafor för Sovjetunionens fall och utgångspunkten för att utforska den sovjetiska människan, och hur bilden krackelerade efter katastrofen, säger hon.
Johanna Lindbladhs forskning har faktiskt påverkats av årets nobelprisvinnare, Svetlana Aleksijevitj. Idén till projektet Minnet av Tjernobyl föddes mycket tack vare nobelprisvinnarens bok En bön för Tjernobyl. Då studerade Johanna Lindbladh minnet av det förflutna i ryska självbiografier och skönlitteratur utifrån perspektivet: vem vi är idag och vilken betydelse litteraturen har i förståelsen av det förflutna och den egna personen.
– Mitt nästa projekt är bara på idéstadiet, men jag funderar på att fortsätta med Aleksijevitj, säger Johanna Lindbladh.
