Om politikerna verkligen vill höja kvaliteten på den högre utbildningen finns det bara en lösning: Ta fram ett ett nytt resurstilldelningssystem. Det menar utbildningspolitiske krönikören Sebastian Persson.
Under de senaste dagarna har många fått sitt första möte med Lunds universitet. Runt om i Lund ser vi personer med bandanas runt huvudet, någon med en gran som hatt och folk som trotsar slasket för att spela kubb.
En ny novischperiod har tagit sin början.
Det må vara så att terminsstarten i januari inte är lika soldränkt eller påtaglig som den i augusti. Inte heller är det lika många novischer som tar sina första stapplande steg som lundastudenter.
Men de kommer snart möta samma problem som alla andra studenter.
De nya studenterna vallas nu in i ett utbildningssystem med stora brister. De äntrar en trasig utbildningsfabrik, som egentligen ska producera studenter färdiga för att möta näringslivets behov och utmaningar.
Kanske blir 2016 året då vi på riktigt börjar ta tag i dessa frågor? Kanske blir 2016 året då politikerna inte bara pratar om vikten av att utbildningen ska hålla hög kvalitet – utan faktiskt skapar förutsättningar för att den faktiskt ska kunna göra det?
Om politikerna menar allvar med att satsa på den högre utbildningens kvalitet måste de våga ta tag i det som är det grundläggande problemet: resurstilldelningssystemet.
Systemet som gäller i dag byggdes upp av den moderatledda regeringen under ett tidigt 90-tal och fördelar pengar på basis av produktion och effektivitet. Men systemet främjar inte högre utbildning – utan det är just det som sakta men säkert förstör den.
Systemet som fördelar resurser till högre utbildning bär ansvaret för att våra scheman blir skralare och skralare. Det är också systemets fel att vi blir större studentgrupper vid de få tillfällen vi träffar våra lärare.
Systemets grundläggande principer har reducerat lärosätenas uppgift. Lärosätena är nu blott utbildningsfabriker, vars uppgift är att producera så många studenter som möjligt, till minsta möjliga kostnad. Det borgar inte för hög kvalitet.
Vi borde inte ha ett system som sätter produktions- och effektivitetskrav på lärosätena. Politikerna borde bygga ett system som ger långsiktiga förutsättningar för att skapa en utbildning som håller hög kvalitet. Ett system som sätter lärandet och studenten i centrum.
Det är först när politikerna gör det, som de verkligen kan mena allvar med sin ambition att stärka kvaliteten i den högre utbildningen.
