Högre utbildning är ett haveri. Det skriver historieprofessorn Dick Harrison i Svenska Dagbladet och går till attack mot såväl utbildningen vid Lunds universitet som studentkårernas inflytande.
[ads1]
Den folkkäre historieprofessorn Dick Harrison är tvåfaldig vinnare av frågeprogrammet ”På Spåret”. Men nu menar lundaprofessorn att utbildningen vid Lunds universitet har spårat ur. Harrison har tröttnat på sina, som han själv beskriver, bortskämda studenter.
I ett debattinlägg i Svenska dagbladet med rubriken ”Högre utbildning ett haveri”, radar han upp flera situationer där studenter utmålas som lata och pekar sedan på utbildningens missförhållanden.
”När jag ställde krav på att studenterna skulle delta aktivt i obligatoriska diskussionsövningar anklagades jag för mobbning. Anklagelserna framfördes först till studierektor, sedan till universitetsledningen,” skriver Dick Harrison i ett exempel. Han presenterar ett annat:
”När jag underkände ovanligt många studenter på en tentamen anmodades jag av min studierektor att fortsättningsvis dela ut en lista över möjliga tentafrågor i förväg, allt för att minimera antalet underkända. Förr hade detta kallats fusk – och det är det fortfarande, enligt min mening.”
Bakom dess problem finns två faktorer, menar Dick Harrison. Den ena grundar sin i principen att institutionerna får betalt per examinerad student och därför vill ”producera” så många studenter som möjligt.. Den andra: studentkårernas makt över universitetet. I sin debattartikel skriver han:
”För det första måste studentkårernas makt över universitet och högskolor reduceras. De erfarenheter och insikter som ryms inom lärarkåren måste väga tyngre än de subjektiva ’upplevelser’ av att känna sig ’kränkt’ som florerar inom studentleden.”
Cecilia Skoug är ordförande för Lunds universitets studentkårer, Lus. Hon menar att Lus har svårt att förstå hur Dick Harrison kan koppla ihop studentkårernas inflytande med problemen som han redogör för.
– Vi kan inte se hur studentkårerna kan vara ansvariga för det han beskriver – det är ogrundade anklagelser, säger hon och lägger till:
– Vad skulle vi tjäna på att Lunds universitet får en utbildning med dåligt rykte?
Cecilia Skoug beskriver kårernas roll som granskare av utbildningen och som ett stöd för studenterna i frågor som rör utbildningen. Hon menar att Lus, tillsammans med lärarna, kämpar mot just de problem som Dick Harrison målar upp.
– Det är intressant att han tillskriver kårerna så mycket makt. Jag har svårt att se hur vi skulle kunna påverka utbildningen på ett sådant sätt som han beskriver, säger Cecilia Skoug.
Under eftermiddagen kommer ett debattsvar på Dick Harrisons artikel att publiceras såväl på lundagard.se som på Svenska Dagbladets hemsida.
Cecilia Skoug tycker att det är bra att diskussionen om utbildningens resursfördelning tas upp – så länge det görs på en ordentlig nivå.
– Det är bra att vi kan föra en öppen diskussion om detta. Särskilt kring ekonomi och förmedlingen av kunskap till studenter, när vi ser att resurssystemet urholkas, säger hon, men lägger också till:
– Men diskussionen måste vara baserad på fakta och inte osakliga påhopp baserade på anekdotiska påståenden.
