Kaffet är inte bara uppiggande och gudomligt gott. Studentlivskrönikör Filip Rydén hyllar också det svarta guldet för dess roll som socialt smörjmedel.
Jag minns fortfarande min första dag på gymnasiet. En helt ny klass, med nya, skrämmande människor. För mig som gått med samma folk hela grundskolan var nervositeten på topp. Hur gjorde man egentligen för att lära känna folk?
Så kom räddningen, i rasten efter första lektionen, i form av en fråga: ”Är det någon som ska med och köpa kaffe?”
Jag som precis hade lärt mig tåla denna (som jag tyckte då) svarta sörja sa naturligtvis ja, och hängde med den lilla skaran 15-åriga kaffedrickare ner till gymnasiets cafeteria.
Det blev början på en fin vänskap, och min egen förälskelse med kaffe. För bortom smaken (som jag numera inte kan leva utan) och den uppiggande effekten (där det samma gäller) har kaffet en mycket viktigare funktion som socialt smörjmedel.
Det samlar oss, ger oss en anledning att lämna den luftfattiga och unkna föreläsningssalen, bryta upp från de vi råkat hamna bredvid idag och ge oss ut i ett härligt mingel där man inte bara kan lära känna sina kursare, utan till och med folk från helt andra utbildningar.
Inget slår heller den conversation-starter som det innebär att ha ”ett hemligt ställe” – oavsett om det är socialhögskolans café, det skumma soppköket nedanför Geocentrum, eller det flashiga Mindpark.
Att kunna slänga ut en öppen inbjudan till sina kursare om ett sådant äventyr, för att sedan i samlad trupp vandra iväg till ett något mindre praktiskt beläget men billigare och bättre kaffeställe är en social guldgruva för varje nybakad student.
Kaffet berör, det blir något mer och något större än bara en dryck.
Det märks, inte bara i de fina stunderna, utan även i motviljan man känner mot de underfundiga människor som nästan med ett hånleende förkunnar: ”Jag dricker inte kaffe”.
Nähä, vill man säga, duger inte jag och mitt umgänge ens till en fem minuters promenad? Kastar du min erbjudna vänskap åt sidan likt en unken disktrasa? Hatar du med andra ord mig och allt jag står för? Nej, påminner jag mig själv om, det gör personen nog inte. Hen gillar helt enkelt inte kaffe, och har inte upplevt kaffets magi. En flykt, ett samtal med en främling, en enkel fråga:
Är det någon som ska med och köpa kaffe?
