Ett nytt utvärderingssystem ska öka kvaliteten i högre utbildning. Kritik har dock framförts mot att det främst är lärosätena själva som ska mäta sin egen kvalitet – och att detta extra arbete inte får kosta något extra.
[ads1]
– Vi vet inte riktigt vad vi håller på med just nu. Men det ska tydligen visa sig efter hand, skrattar Lovisa.
Lovisa och Fredrik går första året på arkitektutbildningen vid Lunds tekniska högskola och är såhär i början på vårterminen mitt inne i ett skissprojekt som sägs avslöja sin nytta i etapper. För nästan tio år sedan fick studenter i deras situation agera typexempel på att kvalitet går att mäta på många olika sätt.
– Arkitektprogrammet vid LTH var ökänt för att ha dålig arbetsmiljö där studenter i princip gick in i väggen på löpande band. Samtidigt kunde man se att utbildningen fick fina utvärderingar, säger Christian Stråhlman, som mellan 2010 och 2013 satt i en expertkommitté för kvalitetsfrågor i Sveriges universitets högskoleförbund.
Han understryker att han inte vet hur det ligger till med arbetsmiljön på arkitektutbildningen i dag. När han under 2007 var ordförande för Lunds naturvetarkår hörde dock denna arkitektprogrammets paradox till hans favoritexempel på vad som kan gå fel i systemet för kvalitetsgranskning.
– Det har väl i allmänhet funnits en känsla av att man i det gamla systemet inte alls tog hänsyn till lärosätenas olika förutsättningar. Att man genom att fokusera så mycket på att granska examensarbeten snarare mätte studenternas kvalitet än utbildningens, säger han.
Ämnet vi rör oss i är alltså utbildningskvalitet. Hur mäter man egentligen sådan på bästa sätt? Den frågan har varit föremål för häftiga strider i högskolevärlden under de senaste tio åren och är nu aktuellt igen eftersom ett nytt utvärderingssystem snart ser ut att börja gälla. Frågan är såklart vad det går ut på och kommer att få för konsekvenser. Men för att förstå det måste vi nog börja med en tillbakablick.
I början på 2000-talet fick dåvarande utvärderingssystem kritik för att det i princip bara mätte just lärosätenas förutsättningar och fokuserade för mycket på saker som lokaler och antalet disputerade lärare.
När det systemet sedan skulle göras om kring 2010 försökte man från högskolehåll betona vikten av att i det nya systemet snarare mäta processer och innehåll i utbildningarna. Utbildningsdepartementet valde dock i stället att satsa på ett system som främst mätte resultat på examensarbeten och som dessutom inte var särskilt förankrat i högskolesektorn.
Två faktorer som kanske kan förklara varför det system som nu ska ersättas fått så pass mycket kritik under sin giltighetstid.
Sista droppen föll dock först våren 2014 när beskedet kom om att Sverige skulle komma att förlora sitt medlemskap i den europeiska organisationen ENQA som arbetar för att kvalitetssäkra högre utbildning.
Alliansregeringen gav då Harriet Wallberg, som strax därefter blev Sveriges universitetskansler, i uppdrag att ta fram ett nytt system för kvalitetsgranskning av högre utbildning. Det är detta system som nu är på väg att införas. När Harriet Wallberg fick uppdraget var det dock inte direkt någon fri brainstorming som efterfrågades.
– Direktiven som jag hade var ganska preciserade så det fanns inte hur mycket svängrum som helst. Det är ett politiskt beslut att gå i den här riktningen – att lärosätena ska få ett större ansvar. Så det var inte så mycket att välja på, säger hon.
Harriet Wallbergs uppdrag gick i stora drag ut på att skapa ett sammanhållet system som bygger på både lärosätenas kvalitetsarbete och Universitetskanslerämbetets granskningar.
Hösten 2014 presenterade hon så sitt förslag och i mitten på december förra året la efter en remissomgång regeringen fram en skrivelse till riksdagen.
Den 25 februari kommer förslaget att debatteras i riksdagen. Harriet Wallberg tycker att skrivelsen stämmer ganska väl med hennes ursprungliga förslag och är positivt överraskad av att remissinstanserna varit så övervägande positiva. Detta dessutom i en fråga som hon menar att universitetssektorn annars brukar ha väldigt olika åsikter i.
Men vad är det då för system man kommit fram till? Jo, tanken med det nya systemet är att det både ska mäta resultat och fungera kvalitetsutvecklande. Utvärderingarna ska inte bara betona brister utan också tydligare visa hur kvaliteten kan stärkas.
Det kanske mest framträdande med det nya utvärderingssystemet är troligen att mer ansvar nu läggs på lärosätena själva för att sköta kvalitetsutvärderingen av sina utbildningar. Lärosätena ska ha större möjligheter att avgöra själva vad som är utbildningskvalitet och hur detta bör mätas.
Dock kommer UKÄ att fungera som kontrollerande organ och granska alla lärosätenas kvalitetsutvärderingsarbete inom en sexårsperiod. Dessutom kommer UKÄ att utreda vissa utbildningar särskilt noga. De ska själv avgöra vilka utbildningar som kan ha ett sådant särskilt behov men kan också agera på önskemål från regeringen. Utöver detta är tanken att man också kommer att utreda lärosätenas arbete inom bredare relevanta teman som jämställdhet, breddad rekrytering och internationaliserig.
Precis som innan kommer UKÄ att ansvara för prövning av examenstillstånd. Upptäcker man brister ska lärosätet ges tid till att åtgärda dem. Skulle inte det göras eller hjälpa kan UKÄ dra in examenstillståndet.
Tycker du att det är svårt att hänga med? Då är du troligen inte den enda. Det nya utvärderingssystemet har, bland annat av företrädare för Alliansens studentförbund, fått kritik för att vara spretigt och försöka åstadkomma för mycket på en och samma gång.
– Det är många olika utvärderingar som ska göras och vi tror väl att det kan bli väldigt byråkratsikt krångligt.
– Dessutom riskerar det ju att bli svårt för till exempel unga som tänker studera att jämföra utbildningarna om alla lärosäten har sina egna system, säger David Sikström, förbundsordförande för kristdemokraternas studentförbund.
Han vet samtidigt att många lärosäten vill ha sina egna utvärderingssystem och förhåller sig ändå positiv till flera delar av förslaget.
En som däremot är bestämt skeptisk är Tobias Hägerland, studierektor vid centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet. Han tycker att det var bra att de som hade relevanta ämneskunskaperna i det tidigare systemet träffades över lärosätesgränserna och bedömde examensarbeten.
Han är orolig att kvalitetsbedömningar med det nya systemet allt mer kan komma att överlåtas till personer som saknar ämneskunskaperna men är ”proffs på att kvalitetssäkra processer”.
Han är också orolig att den nya ordningen riskerar att leda till att problem i utbildningarna i lägre grad upptäcks eftersom lärosätena rent ekonomiskt bör kunna tjäna på att inte uppmärksamma dem.
Sammantaget tycker Tobias Hägerland att det är synd att man så snabbt gjort sig av med så många delar av det gamla systemet.
– Det systemet hade flera nackdelar där den största kanske var just att man fokuserade så mycket på examensarbeten, säger han.
– Men det hade också flera fördelar – som att det var lätt att jämföra utbildningar och att man kunde ekonomiskt premiera lärosäten som fick höga betyg. Det tar man ju bort nu.
Helene Hellmark Knutsson är minister för högre utbildning och forskning. Hon tror inte att det ligger i lärosätenas intresse att försöka mörka problem i utbildningarna.
– Men sedan är det ju viktigt att vi har den nationella granskningen också så man kan uppmärksamma om det skulle finnas sådana brister, säger hon.
Hon tror inte heller att det finns någon direkt risk att kvalitetsbedömningarna flyttas till en mer administrativ nivå.
– Det är ju viktigt att kvalitetssäkringen sker av lärare och de som tillhör fakulteten och de allra flesta har det ju så. Men sen är det självklart en del insamling av uppgifter som ingår i arbetet också, säger hon.
Helene Hellmark Knutsson menar att det hör till läosätenas ansvar att rigga sådana här system så att de inte blir för administrativa.
– De ska ju bygga på att man har kompetenta lärare och forskare, säger hon.
Lärosätena, ja. Hur ställer Lunds universitets ledning sig egentligen till att man nu ser ut att få ett sådant ökat ansvar för kvalitetssäkring av utbildningarna? Prorektor Eva Wiberg menar att man överlag är positiva.
– Det känns som en naturlig del i utvecklandet av lärosätenas autonomi att man får ta mer ansvar för sin kvalitetssäkring, säger hon.
Hon tror dock att mindre lärosäten kan få problem, inte minst eftersom det nya systemet är tänkt att genomföras utan att det ska kosta något extra.
– Vår största farhåga är ju egentligen att man kan komma att få utvärderingar av väldigt olika kvalitet, säger hon
Eva Wiberg menar att det nya systemet inte kommer innebära att universitetet granskar sig själva.
– Vi kommer att ha externa bedömare och vill i görligaste mån samarbeta med andra lärosäten. Nu diskuterar vi till exempel med Göteborg och Uppsala universitet om vi kan utvärdera samma ämnen samtidigt och då använda oss av samma paneler, säger hon.
Men kommer universitetet att klara det nya ansvaret rent ekonomiskt?
– Sätts det ett lagkrav på oss att sköta det här så får vi ju se till att ha de resurserna. Men måste vi ta allt ur samma pengapåse så riskerar vi ju att i stället få skära ner på kontakttimmarna för studenterna, säger Eva Wiberg.
Personligen tycker Eva Wiberg att regeringen borde se över upplägget med resurser till lärosätena eftersom man nu flyttar över så mycket ansvar från UKÄ till dem.
– Det krävs ju resurser för att uppnå kvalitet och kunna vidta åtgärder, menar hon.
Linnea Jacobsson, vice ordförande för Lunds universitets studentkårer är även hon positiv till det nya systemet. Hon tycker bland annat att det är bra att man i det nya systemet betonat att UKÄ har ett kvalitetsutvecklande ansvar och inte bara ett bedömande. Och att man från universitetshåll kommer att tvingas att syssla mer systematiskt med kvalitetsarbete.
– Vi ser även positivt på att UKÄ skulle arbeta mer utifrån teman som jämställdhet och breddad rekrytering, säger Linnea Jacobsson.
Själva har Lus nyligen tillsatt en studentgrupp som består av representanter från olika studentkårer som under våren ska ta fram ett ställningstagande om vad de vill se för arbete för kvalitetssäkring. Än så länge är det arbetet dock bara i startgroparna.
Men hur hade då det nya systemet sett på stressade arkitektstudenter? Eftersom varje lärosäte kommer att kunna bestämma lite själva hur de ska mäta kvalitet är det svårt att säga något allmänt om vad som kommer att mätas. Men är stress överhuvudtaget en faktor som ett bra utvärderingssystem borde mäta?
Max Scheja är Sveriges enda professor i högskolepedagogik. Han tycker att det är svårt att säga något allmänt om vad stressade studenter egentligen indikerar om utbildningens kvalitet. Det viktiga tror han är att man utvärderar utbildningar långsiktigt och brett så att eventuella problem hittas. Han tycker att det är positivt att man i det nya utvärderingssystemet betonar processernas vikt och det kvalitetsutvecklande inslaget.
– Sedan tycker jag i allmänhet att man, om man vill förbättra högskolans kvalitet, mer borde lyfta och aktivt diskutera lyckade exempel på utbildningar och vad de gjort bra som andra kan lära sig av.
En bra utbildning är enligt Max Scheja en där studenterna lär sig något men också förstår hur många olika saker hänger samman. En förutsättning för att få alla utbildningar att bli bra utbildningar tror han dock är att man satsar mer ekonomiskt på högskolan. Gör man inte det tror han att det kommer att bli svårt att verkligen få igenom en kvalitetsförbättring. Oavsett hur många fina skisser man ritar för ett sådant system.
– Akademiker är visserligen bra på att klara sig på lite pengar, men det finns bara en pengapåse här och tillslut är den tom.
– Det vi saknar i Sverige i dag är ett organ som syftar till att befrämja kvalitetsutveckling även finansiellt. Att man ser till att det verkligen finns resurser för kvalitetsutveckling, säger Max Scheja.
Fem fakta om nya utvärderingssystemet
- Ger lärosätena själva huvudansvaret för sin utbildningsutvärdering.
- Universitetskanslerämbetet blir kontrollorgan och ska granska alla lärosätenas kvalitetsutvärderingsarbete inom en sexårsperiod.
- Universitetets utvärderingsarbete ska rymmas inom gällande budget.
- Systemet debatteras i riksdagen den 25 februari.
- Bör börja gälla på allvar först 2017.
