Ibland kan inte plugget alltid gå först. Studentlivskrönikör Andrea Ax Karlsén har andra saker i livet som måste få finnas till.
Jag har en bekännelse.
Jag har inte alltid läst precis allt det där som står i läsanvisningarna. I stället nickar jag ibland lite förläget när föreläsaren frågar om jag hänger med.
Oh wow, en student som inte pluggar åtta timmar om dagen? Det måste vara något fel där, för om jag inte kör studier nio till fem kan jag ju inte klassa mig som en riktig student? (I alla fall inte om det är historia jag läser).
Ett stort fett F på mig ja.
Missförstå mig rätt. Jag läser absolut mycket och jag hänger med för det mesta.
Men ibland klarar jag inte av det. Stundtals vill jag leva också. Och ibland väljer jag selektivt ut det som jag själv tycker känns relevant.
Jag vet dessutom att fler fungerar som jag.
Häromdagen behövde jag ett break från min studieplats, mitt köksbord, och satte mig på min stammiskrog och pluggade. I baren, med en imperial stout. Lite sådär lagom pretentiöst.
Till min stora förtjusning, då alla studenter eftersträvar pluggpauser, träffade jag två bekanta som jag satte mig vid.
”(Jaja, jag har ju faktiskt nästan läst en av artiklarna nu…) (En bärs till tack!)”
Vi började diskutera olika studietekniker, eftersom jag hade lite böcker uppe på bardisken. En av våra gemensamma vänner som precis börjat plugga är inne i fasen det föreläsarna säger är lag. Finns det läsanvisningar så ska de följas.
– Hon måste sluta upp med det där, annars kommer hon ju inte orka fortsätta! säger en av mina bekanta bestämt.
Jag tänker att det nog är så jag, och många andra, resonerar. Om jag skulle plugga åtta timmar om dagen så kommer jag inte orka ta examen.
Eller det kanske jag skulle, såklart, men på vägen dit skulle jag inte tycka om mig själv och min vardag lika mycket.
Jag vill ju även hålla mig kulturellt aktiv, med minst ett par ögonblicks netflix om dagen. Och äta middag med vänner! Och sjunga i kör! Och springa!
Så ursäkta mig så väldigt mycket, du som tycker att jag är en dålig student som inte alltid kommer femhundra procent förberedd.
Men jag har klarat mig bra hittills genom min universitetskarriär. Trots att jag inte alltid läst precis exakt allt (tillägnat en viss professor i historia).
Samtidigt har jag varit en relativt trevlig person, som hunnit hjälpa vänner att flytta och avsatt tid att ta en kaffe lite då och då.
Och så har jag inte någonsin tänkt tanken på att hoppa av studierna.
