Lunds tysta läsesalar ska vara en fredad zon för prövade studenter, men lider av ett allvarligt problem. Studentlivskrönikör Marcus Bornlid Lesseur har idé till reformprogram för att återställa ordningen.
[ads1]
Som krönikör i Lundagård är man en av Sveriges viktigaste opinionsbildare.
Detta är ett faktum, inte en åsikt. Och i ljuset av det oerhörda inflytande vi krönikörer i kraft av våra positioner har på den offentliga debatten kommer ett tungt ansvar.
Man måste vara snäll om man är stark. Därmed bör vi använda oss av våra positioner för att styra samhället i en riktning som inte bara är gynnsam för starka särintressen – som nationskuratelen, spexarna eller Lunds Socialdemokratiska Studentklubb – utan framför allt se till the little guy: den enskilda studenten.
Denna gång vill ta tillfället i akt och belysa ytterligare problem, som förpestar otaliga studenters psykiska välmåga.
Jag tänker naturligtvis på folk som ger ifrån sig äckliga ljud i tysta läsesalar.
Alla har vi någon gång blivit utsatta för det – att en ensam galning har förstört pluggfriden för oskuldsfulla studenter genom att utsätta dem för kaskader av hostande, harklande och snörvlande.
Vad som driver dessa individer att utsätta sina medmänniskor för denna Guantanamo-behandling, som har rubbat sinnesfrid och studiefokus för oss studenter sedan den första tysta läsesalen invigdes, överlåter jag åt visare individer att sia kring.
Men vad som står bortom allt rimligt tvivel är att vi måste ta i tu med hårdhandskarna för att stoppa deras framfart.
Själv har jag ett anspråkslöst förslag, som jag tror kan alla mina läsare kan skriva under på.
I likhet med de regler som gäller för rökning på universitetsområdet yrkar jag på att vi ska införa en gräns på femton meter från varje tyst läsesal i Lund, som det ska vara förbjudet för förkylda, influensadrabbade och allmänt ouppfostrade individer att korsa.
Om dessa regler bryts anser jag att studenten i fråga bör riskera relegering från universitetet. Eller åtminstone borde hen placeras i karantän i Eslöv tills denne har lärt sig att uppföra sig som en civiliserad människa.
Detta är ett ordningsproblem som kräver breda lösningar. Jag sträcker ut en hand till dig, Torbjörn von Schantz – är du beredd att göra vad som krävs för att fixa det här?
