Det råder en akut bostadsbrist i hela landet. Utbildningspolitiska krönikören Angelica Kauntz skriver sin sista krönika om hur lösningar på bostadsbristen inte räcker med fler ”studentbostäder”.
[ads1]
Min första krönika handlade om mitt förakt till BoKompakts minibostäder. Nu bor jag mindre än någonsin. Den senaste månaden har jag blivit sambo på 25,5 kvadratmeter, med en hyra på cirka 2300 kronor – och det trivs jag väldigt bra med.
Men trots detta gillar jag fortfarande inte BoKompakt-lägenheterna. De reproducerar en norm om vad som är en studentbostad: en tillfällig bostad i skokartongsformat. Likaså vem som är student och det funkar inte för alla.
Det är dags för mig att börja lämna studentlivet, vilket också betyder att jag måste leta en ny bostad på den ”riktiga” bostadsmarknaden. Och bostadsbristen är mer akut och utbredd än någonsin. Samtidigt ställs det krav på fast inkomst, fast anställning och åratals köpoäng…
…allt som ”studentgruppen” inte har. Studenter har generellt en dålig ekonomi, många är unga utan köpoäng och flyttar ofta från annan stad för att studera. Studenter har också olika behov som inte kan lösas med ”en typ” av bostad.
Bostäder byggs speciellt för studenter i dag genom kategoribostäder: så kallade studentbostäder. Det betyder att det bara är studenter som får söka de bostäderna, vilket gör att en student blir av med sin bostad när hen pluggat klart.
En studentbostad är således inte en bostad – det är ett bostadstillfälle. För när du är färdigpluggad blir du bostadslös. Och med tanke på den utbreda bostadsbristen är övergången mellan studentbostad och ”vanlig” bostad är inte smärtfri. Om man inte har pengar för att köpa en bostad.
Visst är det rimligt att det i dag byggs studentbostäder. Det löser en bostadsbrist för studenter, under studierna.
Men ur ett långsiktigt perspektiv bör de studentbostäder som byggs nu även kunna användas av andra än studenter. På samma sätt som det bör byggas bostäder som också studenter kan efterfråga, som inte är studentbostäder.
Studenters behov ska tillgodoses på samma sätt som övriga personer i samhället. Det bör därför inte ställas lägre krav på vad som är en studentbostad än vad det gör på resten av befolkningen. Det bör byggas fler bostäder som alla kan ta del av, oavsett ekonomi eller livssituation.
I min mening bör en studentbostad egentligen inte behöva finnas. Alla bör ha rätt till en bostad – där det enda kravet är att betala hyran.
