– Jag tycker att du borde skriva ”modersmål: svenska”. Du kan skriva arabiska och kurdiska också, men skriv inte dem som modersmål. För då finns det en risk att arbetsgivaren tror att du inte kan svenska ordentligt.
Detta får jag höra av en cv-granskare på Lunds universitets arbetsmarknadsmässa. Jag nickar och skrattar till.
Eftersom jag är född och uppvuxen med svenskan i detta avlånga falukorvsland, har jag inte tänkt att det finns något att anmärka på kring mina kunskaper. Mitt personliga brev och cv får väl tala för sig själv, har jag tänkt. Till nu då, typ.
I höstas sändes komikern Soran Ismails serie Absolut svensk på SVT som handlar om vardagsrasism. I andra avsnittet pratar han med ungdomar som anser att invandrare kommer hit utan att anpassa sig. Sorans Ismail tycks mot slutet konstatera att det inte spelar någon roll hur mycket han än anpassar sig – han kommer ändå inte bli accepterad i Sverige eftersom ser ut både som en svensk och som en utlänning.
I boken Tusen år av invandring av Ingvar Svanberg och Mattias Tydén beskrivs hur svenskar haft starka fördomar om skåningar efter att ha fått Skåne från Danmark i mitten av 1600-talet. Svenskarna var oroliga att skåningarna inte skulle kunna anpassa sig till det svenska samhället. Men så småningom släpptes skåningarna, som vi vet, in i gemenskapen – sitt ”svårbegripliga blandspråk” till trots.
Och när jag tänker på dessa exempel så tänker jag att det som cv-granskaren tycker är ett problem ju egentligen är en tillgång. Det är ju bra att kunna flera språk – problemet är ju snarare att det finns fördomar kring att personer som kan kurdiska flytande inte kan svenska tillräckligt bra.
Kanske behöver vi i allmänhet bli bättre på att inse att ett språk plus ett språk faktiskt blir två. Modersmål tar inte ut – utan kompletterar – varandra. För att första och andra generationens invandrare ska kunna komma ut på arbetsmarknaden bör lösningen därför inte vara att man måste kunna visa att man är Absolut svensk.
Men när jag kommer hem från arbetsmarknadsmässan sätter jag mig ändå ner och skriver om mitt cv. Till sommaren är jag nyexaminerad statsvetare och potentiellt arbetslös. Därför vill jag göra allt för att maximera mina chanser att få jobb – inte riskera dem.
På så vis går jag in i en anpassningskultur och innan jag skickar iväg mina dokument har jag därför gjort en liten, men betydande, förändring. Efter ”Modersmål” står nu bara ”svenska”.
