Tomma stolar hotar studentrörelsens genomslagskraft. Det är dags för fler studenter att engagera sig, tycker utbildningspolitiske krönikören Sebastian Persson.
Våren är kommen, solen är här och köerna till glasskioskerna växer sig bara längre och längre.
Men våren är också högsäsong för års- och valmöten för oss som är engagerade i olika ideella organisationer. Det kan inte ha undgått någon att Miljöpartiet träffas i helgen för att välja nya språkrör och slå fast inriktningen för sin politik den kommande tiden.
Det som kanske undgått fler är att Sveriges förenade studentkårer, SFS, gör detsamma. I helgen samlas studenter från hela landet för att välja nytt presidium och lägga grunden för det kommande årets politiska arbete.
SFS är den samlade rösten för Sveriges studenter och de politiska diskussioner som kommer att föras på fullmäktige i helgen är de som kommer att styra vad SFS för fram till regeringens, riksdagens och andra aktörers representanter. Detta möte är viktigt. Detta möte är där vi som studenter kan vara med och forma den nationella politiska dagordningen.
Min vän och eminenta kollega Cecilia Skoug sa i sitt tal på rektorsuppvaktningen den första maj följande ord:
”Droppen urholkar stenen, inte genom kraft, utan att falla ofta. Därmed står vi studenter här igen.”
Det är med en envishet, politiskt mod och med kunskap som vi studenter kan göra skillnad. Genom att vara delaktiga i SFS, genom att delta i våra studentkårers internpolitiska diskussioner och genom att delta i de beredande och beslutande processerna som berör vår utbildning på universitetet.
Varför skriver jag om detta? Jo, för att jag har tillbringat de senaste veckorna med att genomföra valberedningsintervjuer och gå på valmöten inom ett flertal organisationer i studentlivet och det vanligaste ordet jag stött på är ”vakant”.
Studentrörelsen behöver inte tomma stolar. Studentrörelsen behöver vara en levande rörelse, fylld av politisk diskussion och oliktänkande. Studentrörelsen stärks inte av sig själv, studentrörelsen stärks av att du, jag och våra medstudenter engagerar oss.
Studentrörelsen behöver vara den där droppen som faller ofta, annars kommer studentrörelsens legitimitet och kraft att urholkas. Studentrörelsen behöver att vi som studenter tar vårt ansvar och deltar i den politiska diskussionen både internt på studentkårer men även mot universitet.
Medstudenter, organisera er. Det är bara tillsammans vi kan skapa förändring.
