I nummer 7/15 skrev Lundagård om personer som har extra lätt att fastna i alkoholberoenden. Såhär inför nästa läsår vill Nämndemansgården, behandlingsföretg inom beroende, påpeka att de gärna kommer ut och föreläser för studenterna om alkohol.
Det dricks mycket alkohol på Lunds universitet. Som representanten för Studenthälsan informerade på den debattfrukost som Lundagård arrangerade i höstas dricks det i Sverige mest på universiteten i Lund och Uppsala.
Att 88 procent av de studenter som svarat på den enkät som Lundagård sänt ut inför nummer 7/15 samtidigt menade att de drack mindre än genomsnittet visar på en omöjlig ekvation. I min värld speglar den mest att det finns en uppfattning att alla dricker mycket under studenttiden.
Jag anser att det moderna sättet att se på alkoholproblem och dess lösning idag är ur ett individuellt helhetsperspektiv. Det finns biologiska, psykologiska samt sociala aspekter som spelar in. Det kan omöjligt vara fel att kommunicera och hantera det faktum att vissa individer bör vara mer vaksamma på sig själva och sin relation till alkohol.
Det borde också vara självklart att ge människor som mår psykiskt sämre mer relationellt stöd och kunskap. Annars riskerar vi att alkoholen tar den relationella funktionen. Det är viktigt att vi ser de individer som växt upp i miljöer fyllda av alkoholberoende som personer som kan behöva stöd i sin relation till alkohol. Annars riskerar de än en gång slukas upp av beroendet på ett eller annat sätt.
Det är därför synd att representanten för Studenthälsan i Lundagårds debatt i princip enbart ville fokusera på konsumtionsmängder och höll sig till omoderna diagnostiska begrepp som missbruk och beroende. Om man håller sig inom två standardglas per dag är man utom riskzonen för beroende, läste jag in i resonemanget. En förklaringsmodell jag hört förr men aldrig sett något konkret forskningsstöd för.
För att förebygga alkoholproblem hos studenterna skulle jag vilja komma med ett konkret förslag där vi från Nämndemansgården kan hjälpa till. Låt människor med en egen historia av alkoholproblem regelbundet komma och berätta sin historia i välbesökta forum i studentlivet. Det jag, som så många gånger annars, märkte under Lundagårds debattfrukost var att störst intresse visades när kvinnan med egen erfarenhet i panelen tog till orda. Hennes berättelse skar igenom min och Studenthälsans perspektiv och nådde fram.
Det finns många därute med ett narrativ som går att relatera till för studenter. Så inför nästa läsår får Lunds universitet gärna höra av sig till oss om de vill ha hjälp att hitta fler sådana personer. Lunds universitetet bör hur som helst ta relationen individ- alkohol på större allvar och inse att det inte bara handlar om hur mycket inidividen dricker utan även varför. Man kan både vara i riskzonen och behöva hjälp även fast det inte är uppenbart. Och i ett sådant läge hjälper det i bland bäst att prata med någon som själv har varit i samma situation.
Tobias Sahlin, behandlingschef Nämndemansgården
