Studenthälsan vill apropå texten om framgångsstress i förra numret understryka att det för långvarig hållbarhet är jätteviktigt med vila.
När vi läser texten ”Det är nog bara lite depression” i senaste numret av Lundagård blir vi först smått roade av den kvicka, ironiska och lite slängiga beskrivningen av strävan efter framgång som genererar stress med nedstämdhet som följd. Vid djupare eftertanke gör dock artikeln oss bekymrade. Skribenten beskriver något som vi ofta stöter på hos studenter som söker Studenthälsan.
En prestationsbaserad självkänsla kan var ett stort gissel som genererar lidande och symptom som nedstämdhet, ångestattacker, malande oro, trötthet och sömnproblem.
Ibland leder ihållande stress och för omfattande arbetsinsatser till det man kallar utmattningstillstånd, ofta besvärliga och långdragna tillstånd där studenten blir oförmögen att studera. De går inte längre att ”ta sig i kragen” och prestera mer, när man fumlar i nacken efter kragen så är där skrämmande tomt.
Reserverna, viljan och lusten är borta. Sjukskrivning krävs, ibland läkemedel och psykoterapi. Skribenten ifrågasätter de råd han upprepat fått om att gå hem från jobbet och att göra mer av annat, och refererar till sin övertygelse att det är antalet arbetade timmar som avgör hur långt man kan gå i sin karriär.
”Då tror jag också att man får räkna med bieffekter i form av depression och apati – jag tycker inte att sådana problem är skäl nog att prioritera andra saker över arbetet”, skriver han.
Men det går inte att hoppa över tillräcklig och kontinuerlig återhämtning, det vill säga vila och kravlösa, roliga aktiviteter. Det är avgörande för att stressen ska kunna hålla sig på en rimlig nivå där den förblir en god resurs och inte leder till utmattning och depression.
Stressen får oss att tänka kortsiktigt och hot-fokuserat, och sannolikt är det just så vi kan förstå de där ganska vanligt förekommande perspektiven som Lundagårds skribent lyfter fram i dagsljuset. Stressade tankar som utgår från en upplevd fara, formulerat som det skrämmande i att ”se människor falla” och tanken om ”hur snabbt allt kan gå åt helvete om man inte är på tårna och passar sig”.
Det som kan få oss att gå i land med våra satsningar på utbildningar och yrkeskarriärer, även om vi vill välja att vara så högpresterande som möjligt, är att tänka och agera långsiktigt och i termer av hållbarhet.
Vi behöver kunna stanna upp i stressen, kunna genomskåda signalerna om att vi ska prioritera bort viktiga behov för att ”jobba några timmar till”. Vrid på perspektivet och tänk: – nu ska jag gå och fika med mina kompisar, och det gör jag för att satsa på mig själv, mitt mående OCH min karriär!
Staffan Wester, psykolog
Maria Bohlin, psykiater, Studenthälsan vid Lunds universitet
