I dag är det fler som examineras än pensioneras i samhället och det gör det tufft att komma ut på arbetsmarknaden. Den fasta tjänsten blir allt mer sällsynt och de politiska förslagen om att sänka ingångslöner och arbetsvillkor för unga avlöser varandra. Vilket program du har studerat kan visa sig ha fortsatt stor betydelse på en framtida arbetsmarknad.
Det är tisdag klockan 08:55. Med en rykande kopp kaffe sätter sig Nils i den bekväma läderstolen vid det höj- och sänkbara skrivbordet. Han tar på sig sitt headset och ser sig omkring i det vitmålade rummet i väntan på att dagens försäljning ska börja.
I det öppna kontorslandskapet sitter hans kollegor uppradade, många av dem direkt från gymnasiet, i dåligt sittande kostymer och med en osund relation till The Wolf of Wall Street. Är man försenad så går det ut över provisionen som man tjänar utöver den obefintliga månadslönen.
– Som nybliven student såg jag mig själv som undantaget. Världen låg framför mina fötter och jag var den som skulle lyckas mot alla odds, säger han när vi träffas några dagar senare.
Men det blev inte riktigt som Nils trodde. Som utbildad filmvetare jobbar han istället som telefonförsäljare, något han nu gjort i snart ett halvår. Det var svårare än han trodde att nå det där drömjobbet på ett produktionsbolag.
– De fåtalet tjänster som finns är ju enbart praktikplatser och dessutom saknar jag erfarenheten som skulle få mig att sticka ut i mängden. Kanske att det dyker upp något i framtiden men just nu behöver jag pengar för att klara hyran, säger han.
Enligt SCB är det årliga tillskottet av högskoleutbildade till arbetsmarknaden betydligt större än antalet som går i pension. Detta förväntas fortsätta under en lång tid framöver och antalet högskolestudenter är idag dubbelt så stort som för ett par decennier sedan. Det gör det tufft att komma ut på arbetsmarknaden om man är nyexaminerad.
I sin årsrapport från 2015 lyfter Universitetskanslerämbetet (UKÄ) fram att det i framtiden kommer råda brist på studenter med kompetens inom vård- och läraryrken. Examinerade konstnärer, humanister, journalister, personal- och beteendevetare samt naturvetare finns det däremot gott om, och UKÄ varnar för en ytterligare stor risk av överskott med nuvarande dimensionering av utbildningarna.
Erik, som är en del av det överskottet, har tidigare läst kandidatprogrammet i journalistik. Efter 18 månader av jobbsökande och några extra kurser för att få studiemedel tog han jobb som spårvagnschaufför.
– Journalistikbranschen suger. Inte nog med att det finns för få jobb och för många utbildade journalister, de anställningar som finns är dessutom oftast projektanställningar och vikariat. Jag kände att jag inte orkade med det tillslut, säger han.
Men trots att Erik numera jobbar som spårvagnschaufför, vitt skilt från sina studier, så ångrar han inte valet att börja plugga.
– Personligen är jag glad att jag har studerat och förhoppningsvis kan jag få mer nytta av min examen i framtiden, men just nu är jag ju bara en kostnad för samhället. Sen är det såklart alltid bra att ha en bildad befolkning, säger han.
Lunds universitet får två miljarder av staten varje år för att utbilda unga människor. Utbildningarna ska spegla studenternas efterfrågan och på samma gång arbetsmarknadens behov. Tim Ekberg, planeringschef vid Lunds universitet, menar att universitetet uppnår det här kravet men att det ständigt måste bli bättre.
– Numera vill studenterna studera program eftersom det ofta krävs av många arbetsgivare, säger han. Tidigare ville en arbetsgivare främst ha någon med en högre utbildning, vad det faktiskt var som man studerade spelade mindre roll.
– Förmodligen beror det på ett önskat behov av att man vill veta vad man blir. När jag läste vid universitetet i min ungdom hoppade jag runt mellan olika kurser och idag jobbar jag inte med det jag då pluggade. Lägger man fyra till fem år på sin utbildning så vill man idag vara hyggligt säker på ”att bli” någonting i slutändan som är gångbart på arbetsmarknaden, säger Tim Ekberg.
Men har universitetet någon typ av ansvar för att studenter ska få jobb efter sin examen? Sanimir Resic är prodekan för humaniora och teologi, med ansvar för grund- och avancerad nivå. Jag frågar om deras ansvar för att tillgodose rapportens förslag på en omläggning av kurser och utbildning.
– Vi har ett stort ansvar gentemot studenterna och att erbjuda de kurser som unga studenter vill ha idag. Det vore tjänstefel att dra in på kurser som unga människor törstar efter, säger han.
Han pratar om vikten av att utbilda människor i vad de kunskapstörstar efter.
– Att vår fakultet har den unika möjligheten att erbjuda en ingenjör ett extra språk eller en läkare en kurs i historia. Dessutom finns det en stor mängd äldre studenter på våra utbildningar, pensionärer som inte ges möjligheten att exempelvis läsa psykolog- eller läkarprogrammet. Humaniora servar därmed samhället med det livslånga lärandet, säger han.
Sanimir Resic understryker att det är viktigt att de som har läst humaniora tar ut sin examen, detta är oftast nyckeln till anställning. Dessutom så ändras direktiv och politiken hela tiden.
– Hade vi bott i Nordkorea hade vi kanske behövt slopa alla våra utbildningar för att utbilda 150 000 ingenjörer, men lyckligtvis är så inte fallet.
– Ett problem är att statsmakten och därmed även en del tjänstemän på Universitetskanslersämbetet tar humaniora för givet och behandlar det i viss mån styvmoderligt, säger han.
Vi som utbildar humanister är stolta över våra studenters generiska kunskaper att tänka kritiskt och självständigt. Att kunna läsa, förstå, tolka och förklara komplicerade texter.
En annan kategori studenter som rapporten menar att det examineras för många inom är samhällsvetare. Lina är nyexaminerad personalvetare men har ännu inte fått anställning inom sin utbildning. Samtidigt som hon söker jobb så arbetar hon på ett bemanningsföretag där hon extrajobbade under studietiden.
– Jag tycker att en högre utbildning är bra för samhället för att det får individen att växa, säger hon. Det praktiska lär en sig oftast på plats på själva jobbet. Högre utbildning ger ett bredare perspektiv på saker och blir som en slags mjukstart inför yrkeslivet.
Hon tycker däremot det kan bli tydligare på många utbildningar vad som verkligen förväntas i arbetslivet.
– Det vore bra med mer klarhet i vad de olika utbildningarna kan leda till för sorts yrke, där kan jag uppleva att det ibland är ett glapp. Det vore bra om det ingick praktik i fler utbildningar då det ger en möjlighet att få in en fot i arbetslivet men också för en möjlighet att känna efter om en valt rätt utbildning.
Tillbaka på telefonförsäljarkontoret är stämningen hög. Samtliga säljare har presenterat bra och applåderna haglar när resultaten skrivs upp på whiteboardtavlan. Dagens lön var över dagsmålet och Nils verkar nöjd.
– Jag vet inte om jag kommer att läsa något mer vid universitetet, men jag hoppas ändå det någonstans. Pluggandet gav mig mersmak, men kanske blir jag tvungen att läsa något program som är mer samhällsnyttigt och eftertraktat för att verkligen få ett jobb kopplat till mina studier, säger han.
Samtliga studenter i artikeln heter egentligen något annat.
