Universiteten ska bli jämställda, men många fasar för kvotering. Utbildningspolitiska krönikören Sara Thiringer funderar på vilka det egentligen är som kvoteras ?
Tidigare i vår beslutade Lunds universitet att till 2020 ha minst 40 procent kvinnliga professorer. I förra veckan tog regeringen det lite mesigare beslutet att uppnå jämställdhet bland professorer till 2030.
Vad jag noterar är att man om och om igen betonar är att “det inte handlar om kvotering”. Jag känner mig lite förvirrad. Vi kvoterar ju redan?
Intressanta studier visar att män är mer självcentrerade samt överdriver tidigare prestationer mer än kvinnor gör. Det är ett av flera drag som tyder på vad vi vanligtvis kallar narcissism, men som också ofta misstas för kompetens. Ändå upplever jag att mäns förmåga att “våga mer” och “ta större risker” alltid omnämns som något positivt.
För några veckor sedan gjorde jag och en vän en liten undersökning till studentmagasinet Panorama. Vi frågade lärarna vid Statsvetenskapliga institutionen om deras syn på hur män och kvinnor tar plats i deras kurser. En lärare menade att medan männen pratar mycket så pratar kvinnorna bättre. Kvinnors inlägg är oftare mer genomtänkta och relevanta.
Precis så har jag upplevt min utbildning hittills. Så varför pratar vi så mycket om att tjejer måste ta mer plats, istället för att be killarna tagga ner en aning? Jag är övertygad om att undervisningen skulle bli mer kvalitativ om enstaka snubbar slutade ta upp våra få lärarledda timmar med löst tyckande på rundgång.
Ibland upplever jag dessutom att vissa mäns inkompetens inte bara accepteras utan direkt uppmuntras. Nyligen var jag på EU-dagen som Lunds universitet och kårerna arrangerade. En av de män som nu arbetar inom EU berättade skämtsamt om hur han på intervjun hade lyckats krångla sig ur en fråga om kompetens som han saknade. Alla skrattade.
Ena dagen klagar vi på inkompetensen inom den offentliga sektorn, andra dagen skrattar vi högt och glatt när en gubbe helt ärligt stoltserar med att ha bidragit till just detta.
Nej, jag gillar inte heller könskvotering. Men frågan är knappast när vi börjar kvotera in kvinnorna, utan när vi slutar kvotera in männen.
I studie efter studie kan vi se att män får orättvisa fördelar. För den intresserade har bland annat professor Pernilla Wittung-Stafshede skrivit om några av studierna i Vetenskapsrådets tidning .
